Mamman till tre underåriga barn, två flickor och en pojke, dömdes av tingsrätten för grov fridskränkning och misshandel för att ha kränkt och slagit en av döttrarna samt slagit sonen.
Dottern hade uppgett att hon regelbundet fått örfilar, slag i magen och på ryggen och vid ett tillfälle hade mamman huggit henne med en grillgaffel i foten samt slagit pojken i huvudet med grillgaffeln för att han inte hade hållit fast sin syster. Flickan hade även blivit sparkad, ibland så kraftigt att hon ramlat omkull, och blivit kallad saker som att hon var seg, trög och förståndshandikappad.
Enligt tingsrätten var barnens uppgifter tydliga och hade en spontan och självupplevd prägel. Eftersom gärningarna huvudsakligen var utförda i hemmet och begångna av den som ska ta väl hand om barnen konstaterade tingsrätten att fängelse var motiverat. Men då domstolen bland annat beaktade att även mamman blivit misshandlad av sin sambo, och därmed också levt under svåra förhållanden, valdes villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd. Även barnens styvfar dömdes för att ha misshandlat en av flickorna till fängelse i en månad.
Domen överklagades till hovrätten som konstaterar att dotterns berättelse, som redogör för merparten av de åtalade gärningarna, är så vag att den inte ensam kan ligga till grund för fällande dom. I vissa avseenden hade kvinnan dock vidgått att hon utövat våld mot barnen. Därför döms kvinnan endast för ett fall av olaga hot och åtta fall av misshandel gentemot dottern, samt misshandel av pojken.
Sammantaget finner rätten att gärningarna inte har varit sådana att de kan bedömas som grov fridskränkning. Påföljden bestäms, med utgångspunkt i ett samlat straffvärde om fyra månaders fängelse, till villkorlig dom med samhällstjänst. Därtill förpliktigas kvinnan att utge totalt cirka 22 000 kronor i skadestånd.
Vad gäller styvfadern så finner rätten att åtalet mot honom inte är styrkt varför det ogillas.
