När dottern föddes bestämde socialnämnden i Haninge kommun att barnet skulle omhändertas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Beslutet fastställdes av Kammarrätten i Stockholm.
Kriminalvården avslog mammans ansökan om att få ha barnet hos sig på anstalten Färingsö där hon var placerad.
Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Stockholm som slog fast att det med hänsyn till barnets behov av en nära relation och anknytning till sin mamma är bäst för dottern om hon får vara hos kvinnan. Förvaltningsrätten stödjer sig bland annat på socialnämnden i Haninge:
”Nämnden bedömde att Y (mamman) trots de brott hon är dömd för kan tillgodose ett nyfött barn den praktiska och känslomässiga omvårdnad det behöver. Bedömningen gjordes med hänsyn tagen till att de brott hon är dömd för inte riktat sig mot barn i så liten ålder.
Det har inte heller framkommit att mamman vill ha stöd av personalen för att ta hand om dottern. Enligt förvaltningsrätten innebär utredningen i målet sammantaget att hon får anses ha möjlighet att ge dottern den omvårdnad och omsorg som behövs.
”Förvaltningsrätten fäster vid den bedömningen särskild vikt vid att anledningen till att flickan omhändertagits enligt LVU är att hon inte beretts möjlighet att bo med sin mor på anstalten, vilket inte torde uppfattas som en placering lämpligare än den hos modern”.
Foto Hasse Holmberg/TT
