Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Mamma dödade spädbarn – saknade uppsåt

Nyheter
Publicerad: 2011-07-28 07:30

En 25-årig kvinna dömdes i tingsrätten till rättspsykiatrisk vård för mord efter att det ansetts styrkt att hon uppsåtligen tagit livet av sin knappt tre månader gamla dotter.

Hovrätten finner att kvinnan varit likgiltig inför dotterns skador, men anser inte att hon varit likgiltig inför den dödliga utgången. Hon kan därför inte dömas för uppsåtligt dödande, utan fälls istället för grov misshandel och grovt vållande till annans död.

Kvinnan ringde hösten 2010 sin make på dennes arbetsplats och berättade att deras knappt tre månader gamla dotter inte andades och behövde komma till sjukhus.

Ambulans tillkallades och efter att spädbarnet kommit till sjukhus lyckades sjukhuspersonalen genom livräddningsförsök få igång hennes hjärta. Hjärnaktiviteten hade emellertid upphört. Dagen därpå kopplades respiratorn ifrån då det bedömdes meningslöst med fortsatt vård.  

Inledningsvis misstänkte läkare att flickan drabbats av plötslig spädbarnsdöd, men dagen därpå kunde omfattande hjärnskador konstateras. Detta föranledde misstanke om brott.

Flickans mamma åtalades efter polisförhör med anledning av dödsfallet. Hon erkände i tingsrätten att hon varit mycket arg på flickan, som gråtit och kräkts. Kvinnan hade därför i sin frustration slagit flickan mot garderoben med ett slag och sedan ”tryckt till”.

Kvinnan hade dock inte avsett att döda flickan, utan bara velat få tyst på henne. Flickan hade efter slaget betett sig normalt, ansåg kvinnan.

Den tilltalade uppgav vidare att hon led av schizofreniliknande symptom och att hon ofta blev hysterisk. Hon hade varit mentalt instabil under flera års tid och fått medicin skickad till sig från sitt hemland. Denna hade ibland hjälpt men kvinnan uppgav i tingsrätten samtidigt att ”Djävulen hade kontrollerat henne hela tiden”.

Uppsåtligt dödande enligt tingsrätten

Tingsrätten konstaterade att flickan hade ådragit sig skallfrakturer. Enligt den rättsmedicinska utredningen hade dessa uppkommit genom ett klämmande eller tryckande trubbigt våld mot båda eller endera sidan av huvudet, vilket stämde överens med kvinnans berättelse.

Domstolen konstaterade vidare att det saknades alternativhypoteser. De uppgifter som den tilltalade ursprungligen lämnat om att flickan dödats av en främmande gärningsman kunde avfärdas.

Rätten anmärkte vidare att det måste anses allmänt känt att ett spädbarns huvud är ömtåligt och att det medför en mycket stor risk för dödliga skador om man slår barnets huvud mot ett hårt föremål som en garderobsdörr och därefter trycker huvudet mot dörren.

Domstolen ansåg mot denna bakgrund att kvinnan agerat synnerligen hänsynslöst och att hon varit likgiltig inför effekterna av sitt handlande. Hon kunde därmed inte undgå ansvar för uppsåtligt dödande.

I fråga om rubricering ansåg rätten inte att det fanns ett klart samband mellan gärningen och förlossning eller amning och att gärningen därför inte skulle bedömas som barnadråp.

Trots att gärningen begåtts i hastigt mod och under psykisk ohälsa ansåg tingsrätten istället att den skulle rubriceras som mord. Detta bland annat med hänsyn till att den begåtts oprovocerat mot en närstående och helt skyddslös person.

Kvinnan dömdes därmed för mord och påföljden bestämdes, efter rättspsykiatrisk undersökning, till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Tingsrätten fann även att hon skulle utvisas på tio år.

Hovrätten: Likgiltigetsuppsåt kräver likgiltighet inför både risk och förverkligande

Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om händelseförloppet. Rätten anser att det föreligger adekvat kausalitet mellan kvinnans handlande och dotterns dödsfall.

Hovrätten anser vidare att kvinnan haft uppsåt i förhållande till skadorna, men gör bedömningen att kvinnan inte haft uppsåt till den dödliga utgången.

Domstolen anser visserligen att våldsutövningen mot barnet medfört avsevärd risk för allvarliga skador med dödlig utgång och att kvinnan måste ha insett detta.

Hovrätten konstaterar dock, med hänvisning till praxis från Högsta domstolen, att det för uppsåt krävs en likgiltighet inte bara till risken utan också till förverkligandet av effekten.

Rätten anmärker vidare att uppsåtligt dödande i regel förutsätter att likgiltigheten kommer till uttryck även i andra omständigheter än exempelvis en upprörd sinnesstämning hos gärningsmannen. Området för uppsåtligt dödande skulle annars komma att utvidgas till att omfatta klart fler situationer än vad som avsetts av lagstiftaren. Särskild vikt bör här, med hänvisning till HD:s praxis, fästas på skadornas art och på det sätt på vilket sätt de tillfogats.

Hovrätten anser mot denna bakgrund inte att slutsatsen kan dras att kvinnan varit likgiltig för om hennes dotter skulle dö eller inte. Domstolen fäster särskild avseende på skadornas art och uppkomst samt på att uppgifterna i målet tyder på att det varit fråga om en generellt sett normal relation mellan mor och dotter.

Kvinnan kan därmed inte fällas för uppsåtligt dödande, utan döms nu istället för grov misshandel och grovt vållande till annans död.

Hovrätten gör i övrigt inga ändringar i underinstansens domslut, varför beslut om rättspsykiatrisk vård samt utvisning står fast.


Detta är en låst artikel

Registrera dig för Mitt DJ Premiumkonto och få tillgång direkt till introduktionspriset 69 kr/mån inkl. moms.

Skaffa Mitt DJ Premium Logga in

69 kr/mån

Skaffa Mitt DJ Premium och få fri tillgång till all vår nyhetsrapportering samt bakomliggande domar och dokument som ligger till grund för alla artiklar och reportage. Prenumerationen är tillsvidare och du kan när som helst avsluta den. Fyll i dina uppgifter i fältet nedan för att komma vidare till nästa steg.

Logga in

Om du redan är medlem är det bara att du loggar in på ditt konto för att få tillgång till artikeln. Fyll i dina inloggningsuppgifter i fälten nedan.