Målutredningen föreslår i betänkandet Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) bl.a. att ett generellt krav på prövningstillstånd bör införas för överklagande till hovrätt och kammarrätt. De fördelar utredningen ser med ett generellt krav på prövningstillstånd är att mål avgörs snabbare och att den andra domstolsinstansen ges bättre förutsättningar för att fokusera på de mål som kräver en fullständig prövning. Utredningen hänvisar också till att krav på prövningstillstånd i ledet mellan första och andra domstolsinstans numera kan sägas vara huvudregeln. Måltyper som i dagsläget inte omfattas av krav på prövningstillstånd, bl.a. skattemålen, anses av utredningen medföra nackdelar i form av längre handläggningstider och ökade kostnader för rättsväsendet och parterna. Ett generellt krav på prövningstillstånd skulle enligt utredningen medföra en mer flexibel och effektiv handläggning. En sådan ordning skulle inte heller strida mot Sveriges internationella åtaganden.
Målutredningens förslag baseras således i allt väsentligt på en förhoppning om rationalitetsvinster. Underlaget för denna bedömning är emellertid bristfälligt, i huvudsak enbart en rapport från Domstolsverket från år 2002 (”Utvärdering och förslag kring prövningstillstånd i kammarrätt”, DV-rapport 2002:4)”. Någon direkt analys redovisas inte som visar vilken inverkan kravet på prövningstillstånd haft hittills i viktiga frågor som hur ofta prövningstillstånd meddelas, ändringsfrekvenser, eventuella skillnader i tillämpningen mellan de olika domstolarna, omloppstider m.m. De av målutredningen påtalade effektivitetsvinsterna minskar i takt med målens komplexitet och omfattning. Därtill kommer att effektivitetsvinsterna reduceras ytterligare genom förslaget att kammarrätten ska vara domför med tre ledamöter när frågan om prövningstillstånd bedöms samt genom att fler dispensgrunder föreslås och att beslut i dispensfrågan ska motiveras. Det måste starkt ifrågasättas om en sådan begränsad effektivitetsvinst motiverar att ett generellt krav på prövningstillstånd införs. Efterfrågade rationalitetsvinster borde kunna erhållas på annat sätt, t.ex. genom en utvidgad specialisering.
Oaktat att systemet med prövningstillstånd numera kan uppfattas som en huvudregel har undantaget från detta krav för bl.a. skattemålen gällt allt sedan systemet med prövningstillstånd infördes. Anledningen härtill torde stå att finna i bl.a. skattelagstiftningens komplexitet. Det är därför alarmerande att riskerna för rättssäkerheten vid ett krav på prövningstillstånd i skattemål inte närmare har analyserats. Detta gäller i än högre grad mål som rör sanktionsavgifter som enligt Europakonventionen är av straffrättslig karaktär, t.ex. skattetillägg. Till följd av rättshjälpsreglerna och de allmänna förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar har de skattskyldige ofta inte ekonomiska möjligheter att anlita ombud och tvingas därför processa på egen hand. Det kan konstateras att ändringsfrekvensen i skattemål år 2009 enligt Domstolsverket var dubbelt så hög som för genomsnittet i kammarrätt: 24,3 procent mot 12 procent. Det finns alltså starka rättssäkerhetsskäl som talar emot Målutredningens förslag.
Målutredningens bedömning, att ett generellt krav på prövningstillstånd inte skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden, baseras på ett antal domar från Europadomstolen i mål om påstådda kränkningar av europakonventionen. Relevansen av ett sådant underlag, som närmast beskriver gränsen för vad som utgör en acceptabel nivå för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, måste också starkt ifrågasättas. Målutredningens förslag om ett generellt krav på prövningstillstånd avstyrks också av betydelsefulla remissinstanser såsom Skatteverket och Advokatsamfundet.
Johan Linder, biträdande jurist
Börje Leidhammar, advokat och delägare
Wistrand Advokatbyrå
