Riksåklagaren Anders Perklev har yttrat sig i båda målen och anser att det är ”värdefullt, för att en enhetlig rättstillämpning ska främjas, att Högsta domstolen med viss regelbundenhet prövar och därigenom utvecklar hur bevisbedömningen ska ske i mål av detta slag”.
Högsta domstolen skriver:
”I mål om sexualbrott handlar bevisvärderingen ofta om en bedömning av målsägandens trovärdighet. Högsta domstolen har tidigare meddelat flera prejudikat om hur trovärdighetsbedömningen ska göras. Nu tar domstolen upp ytterligare två sådana mål.”
Tidigare prejudikat från HD
Högsta domstolen har tidigare – och senast i tre domar åren 2009 och 2010 – utvecklat vissa principer för hur bevisprövningen ska ske i mål om sexualbrott där bedömningen av målsägandens trovärdighet är avgörande.
Nu meddelas alltså prövningstillstånd i ytterligare två sådana mål.
Det första fallet handlar om en 28-årige man som nyligen dömdes för våldtäkt av en djupt oenig hovrätt.
Mannen delgavs misstanke om våldtäkt tio månader efter anmälan och åtalades ursprungligen vid Alingsås tingsrätt två år efter den åtalade gärningen.
Åklagarens gärningsbeskrivning löd:
”X (den tilltalade) har med våld tvingat MÄ (kvinnan) till samlag genom att med sina kroppskrafter trycka ner målsäganden i en säng och hålla fast hennes armar och därefter penetrera henne vaginalt; allt mot målsägandens uttryckliga vilja.”
”Var bara kollegor”
Kvinnan och mannen var arbetskamrater och enligt kvinnan bestod deras relation endast av att de var just kollegor.
Mannen, å sin sida, hävdar att de hade inlett en sexuell relation utanför hans äktenskap och att den händelse som han åtalats för inträffade i samband med att han ville avsluta relationen.
Det var en kväll i mars som mannen var hemma hos kvinnan. De satt på hennes säng och enligt kvinnan började mannen då att göra närmanden som hon avvisade. Mannen nonchalerade dock detta och tvingade henne sedan till samlag.
Enligt mannen var det dock kvinnan som ville att de skulle ha sex – och att hon därefter blev aggressiv och sa åt honom att gå. Enligt mannen anmälde hon honom för våldtäkt för att hämnas.
Skador i underlivet
Tingsrätten ansåg att kvinnans berättelse var trovärdig och tillförlitlig och att hon hade lämnat en ”detaljerad, samlad, nyanserad och klar berättelse”.
När det gällde mannen ansåg däremot tingsrätten att han ”lämnat en vag beskrivning” av sin relation med kvinnan och att han ”varit påfallande vag och undflyende när det gäller beskrivningen av den aktuella händelsen”.
Mannen har bland annat sagt att kvinnan inte hade någon hund hemma den aktuella kvällen – någonting som motsägs av de poliser som kom till kvinnans hem för att ta upp hennes anmälan.
Den medicinska stödbevisning som fanns styrkte också enligt tingsrätten kvinnans berättelse – bland annat annat resultaten från den läkarundersökning som kvinnan hade genomgått direkt efter händelsen.
Tingsrätten skrev:
”Vad gäller skadornas uppkomst anges att ’undersökningsfynden talar möjligen för att de orsakats av ett vaginalt samlag av antingen kraftig styrka eller långdraget förlopp samt även motvilligt samlag bidrar till uppkomst av sår i introitus av sådan karaktär som patienten uppvisat’.”
Vittne inte tillförlitligt
Två vittnen har förhörts om den sexuella relation som mannen påstår att han och kvinnan skulle ha haft. Tingsrätten ansåg dock att det vittne som gav stöd åt mannens berättelse inte var tillförlitligt medan man trodde på det vittne som gav stöd åt kvinnans version.
Sammantaget kom tingsrätten fram till att det var bevisat att mannen hade våldtagit kvinnan. Han dömdes till två år och nio månaders fängelse (han dömdes samtidigt för en rad andra brott). Han dömdes också att betala 119 200 kronor i skadestånd till kvinnan.
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige som instämde i tingsrättens uppfattning om att kvinnans berättelse är trovärdig.
Ett nytt vittne, som alltså inte hade förhörts i tingsrätten, åberopades i hovrätten. Hon är arbetsledare på mannens och kvinnans arbetsplats och vittnade om att hon hade sett de båda pussas och kramas. Enligt hovrätten har hon dock varit ”motvillig” till att vittna och hovrätten ansåg att hennes uppgifter inte var tillförlitliga.
Hovrätten fastställde därmed tingsrättens dom.
”Går helt enkelt inte att lita på”
Två av rättens ledamöter – en hovrättslagman och en nämndeman – var dock skiljaktiga och vill fria mannen. De pekade på att de personer som hade vittnat om att mannen och kvinnan skulle ha haft en sexuell relation i och för sig kunde ifrågasättas. De två ledamöterna skrev dock i sin skiljaktiga mening:
”Inte desto mindre är det sammantagna värdet av deras vittnesmål sådant att det är orimligt – särskilt med hänsyn till att det är åklagaren som ska bevisa den tilltalades skuld, inte tvärtom – att utgå från något annat än att parterna hade ett intimt förhållande.”
Enligt hovrättslagmannen och nämndemannen är detta en ”central del av parternas berättelse” och påverkar kvinnans trovärdighet.
De skiljaktiga ledamöterna skrev:
”Målsägandens förnekande av relationen reser ett allvarligt frågetecken kring hennes trovärdighet; hon tycks helt enkelt inte gå att lita på. Och detta gäller oavsett om det rör sig om uppgifter som hon lämnat direkt till polis eller domstol eller indirekt genom att först berätta för andra personer som sedan vittnat i målet. Redan här står det klart att bevisningen inte räcker för en fällande dom.”
”Rättsintyget utan betydelse”
De anser dessutom att hovrättens majoritet ”slog mynt” av rättsintyget när man ansåg att det gav stöd åt åtalet:
”Vi ställer oss inte bakom en sådan tolkning. Rättsintyget är i själva verket vagt formulerat och stöder likaväl hypotesen om ett intensivt, frivilligt samlag som hypotesen om ofrivilligt samlag. Rättsintyget ger alltså inget beaktansvärt stöd åt åtalet.”
Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i målet.
Samtidigt meddelar HD också prövningstillstånd i ett annat mål – som handlar om en 20-årig man som nyligen dömdes av hovrätten för våldtäkt mot barn.
Mannen åtalades vid Solna tingsrätt för våldtäkt mot barn. Enligt åtalet hade han haft samlag med en 14-årig flicka i sin bil på en parkeringsplats i Stockholm.
Mannen och flickan hade fått kontakt via sociala medier och bestämt ett möte. Före mötet hade flickan sagt att hon var född 1999.
Korthuggen och statisk berättelse
Enligt flickan hade mannen vid mötet tvingat till sig sex. Hon hade då sagt ifrån, påtalat att hon var född 2001 och försökt knuffa bort honom.
Mannen, å sin sida, menade att sexet hade varit frivilligt och att flickan inte hade nämnt sin ålder vid mötet.
Tingsrätten underströk att flickans berättelse hade varit ”korthuggen och statisk” både vid förhör och när hon hade berättat om händelsen för vänner, anhöriga och ungdomsmottagningspersonal.
Tingsrätten underströk också att hon tidigare hade lämnat olika uppgifter om sin ålder och sexuella erfarenhet till andra personer.
Mannens berättelse ansåg däremot inte så orimlig att den kunde lämnas utan avseende. Mannen friades därför helt av tingsrätten.
Begränsad verbal förmåga
Svea hovrätt rev dock senare upp domen och fällde mannen för våldtäkt mot barn. Enligt hovrätten kan det finnas rimliga förklaringar till att tonåringar lämnar oriktiga uppgifter om ålder eller sexuell erfarenhet och detta borde därför inte tillmätas någon avgörande betydelse när man värderar flickans allmänna trovärdighet.
Hovrätten pekade också på att flickan hade funktionsavvikelser som medförde begränsad förmåga till verbal kommunikation och socialt samspel. Hennes uppgifter borde därför inte ifrågasättas bara för att hon hade har svarat på ett korthugget och ”en smula kantigt” sätt.
Mannen dömdes därför för våldtäkt mot barn till fängelse i ett år och åtta månader och 115 000 kronor i skadestånd till flickan.
Mannen överklagade till Högsta domstolen som alltså nu meddelar prövningstillstånd i målet.
