Ett målsägandebiträde får mindre än hälften av den ersättning han begärt.
Detta då hans klient varken fört talan om skadestånd eller biträtt åtalet – och den omfattande genomgång advokaten begärt ersättning för inte anses ha varit nödvändig.
Advokaten förordnades som målsägandebiträde på sin klients begäran och begärde för sitt arbete under tingsrättens handläggning ersättning med 108 300 kronor. Han tillerkändes dock endast 42 750 kronor.
Tingsrätten konstaterade att hans klient inte varit part i målet och att han därför inte haft anledning till någon ”egentlig genomgång” av förundersökningsprotokollet. Dessutom, anförde tingsrätten, att advokaten bara närvarat under den inledande delen av huvudförhandlingen.
Stor förundersökning
Advokaten överklagade beslutet till hovrätten där han yrkade på den ersättning han begärt. I sitt överklagande underströk han att tingsrätten inte ifrågasatt den nedlagda tiden och anförde att klienten ville få del av förundersökningen samt även ville närvara under förhandlingen.
Hans klient skulle närvara vid sex huvudförhandlingsdagar och han fick en förundersökning som omfattade nästan 7 000 sidor. Klienten var svår att nå då han avtjänat ett fängelsestraff och det var först vid slutförberedelserna som de bestämde att de inte skulle föra någon skadeståndstalan. Vid det tillfället hade han redan gått igenom förundersökningen.
Efter den första dagen i rätten fick han reda på att åklagaren inte skulle höra hans klient – men den tid som han lagt ned anser han ha varit nödvändig för att tillvarata klientens rätt och intresse. Förhållandet att klienten inte fört talan om skadestånd eller biträtt åtalet hade, enligt advokaten, ”endast marginellt påverkat hans arbetsinsats”. Han kunde heller inte veta att denne inte skulle höras vid rätten.
Onödigt omfattande genomgång
Hovrätten kokade ned frågan till huruvida det varit nödvändigt för advokaten att gå igenom förundersökningen i den omfattning han begärt ersättning för.
Här konstaterar hovrätten att han utsågs som biträde kort före huvudförhandlingen och att han på ett tidigt stadie hade att klarlägga om klienten ville föra skadeståndstalan och biträda åtalet. Detta för att kunna anpassa sin arbetsinsats. Skulle han bara lämna ”stöd och hjälp” behövde han inte gå igenom materialet så pass omfattande som han gjort.
Advokaten anses inte heller, tillräckligt tydligt, ha redogjort för sitt arbete i dessa delar – och det går därför inte att bedöma om hans omfattande genomgång av materialet varit nödvändig. Tingsrättens beslut ska därför stå fast.
