Ett aktiebolag anförde i förvaltningsrätten att bidragen till kommunala skolor i Malmö fastställs utifrån socioekonomiska förhållanden samtidigt som bidragen till de fristående skolorna fastställs utifrån genomsnittskostnaden.
Den skola som drevs av bolaget tog emot en hög andel elever från socialt utsatta områden, och kom till följd av stadens fördelningsmodell att få mindre resurser än vad de kommunala skolorna hade fått för samma elever i sina hemstadsdelar. Stadens fördelningsmodell stred mot denna bakgrund mot skollagen och förordningen för fristående skolor.
Förvaltningsrätten finner inte att kommunens system för bidragsberäkning generellt kan sägas bestämmas på en annan grund för fristående än för kommunala verksamhet. Domstolen finner dock att en konsekvens av modellen blir att en fristående skola vars elevsammansättning i fråga om elevernas hemvist motsvarar förhållandena i en kommunal skola med stor tilldelning av extra resurser får väsentligen mindre resurser per elev än den kommunala verksamheten.
Rätten konstaterar vidare att 144 av den aktuella skolans 225 elever är hemmahörande i stadsdelar som tilldelas större resurser per elev än beräkningsunderlaget för bidraget till fristående skolor och att mer än 40 procent av skolans elever kommer från stadsdelar där resurstilldelningen väsentligen överstiger underlaget.
Rätten konstaterar mot denna bakgrund att de elever som ingår i målgruppen för kommunens satsning inte får del av dessa extra resurser fullt ut och att detta beror på att skolan har en enskild huvudman. Kommunens beslut om bidragstilldelning till skolan har således inte bestämts efter samma grunder som för den egna verksamheten, vilket strider mot likabehandlingsprincipen i skollagen.
Beslutet upphävs därför och målet visas åter till kommunen för ny behandling.
