En 55-årig kvinna fälldes i tingsrätten för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott med anledning av felaktiga utbetalningar av assistansersättning, sjukersättning, handikappersättning och bostadsanpassningsbidrag.
55-åringen, som fått ersättning under många år, hade i ansökningar beskrivit att hon bland annat lider av svåra muskelproblem och behöver hjälp med i princip allt, till exempel matning och toalettbesök.
I själva verket hade hon både kunnat gå, springa, lyfta och bära, konstaterade tingsrätten som bland annat grundade bedömning på videoinspelningar av 55-åringen.
Sammanlagt hade det handlat om ersättning motsvarande närmare 14,5 miljoner kronor. Kvinnan hade själv fungerat som arbetsledare gentemot assistenterna och fyllt i deras tidrapporter. Det arbete som assistenterna faktiskt utfört hade till exempel bestått i skogsavverkning och fårklippning på kvinnans gård och alltså saknat koppling till det påstådda assistansbehovet.
Hon hade även tagit emot kontant ersättning för assistentutbildningar som aldrig genomförts samt förmått sin bror, som varit en av assistenterna, att föra över del av sin lön till henne. Till sina andra assistenter hade kvinnan sagt att insatserna bekostades genom en amerikansk försäkring.
Kvinnan uppgav själv i tingsrätten att hon lider av en dissociativ identitetsstörning med personlighetsklyvning och att hon behövt assistenterna för att ”få en fast punkt i tillvaron”. Hon förnekade att hon lämnat in assistansansökningarna, men öppnade upp för möjligheten att ”en av de andra personligheterna” möjligen gjort detta.
Tingsrätten fann dock att gärningarna begåtts uppsåtligen och dömde 55-åringen till fem års fängelse. Hennes bror dömdes till villkorlig dom för medhjälp till grovt bedrägeri.
Kvinnan ålades även att betala 13,8 miljoner kronor till Försäkringskassan och drygt 600 000 kronor till kommunen i skadestånd med anledning av de felaktiga utbetalningarna.
Hovrätten konstaterar nu att såväl spaningsfilmer från polisen som filmer från övervakningskameror åberopats som bevisning i målet.
Filmerna visar bland annat hur 55-åringen kör bil på egen hand, går obehindrat med ryggsäck, handlar med kundkorg och småspringer med en hund på ett hundläger. Beslagtagna privata fotografier av kvinnan visar även hur hon bland annat står på en stege och målar, står upp och leder körsång, plockar bär i skogen och rider häst.
55-åringens personliga assistenter har även bland annat vittnat om hur hon, när de gått promenader tillsammans, har kunnat hålla ett sådant tempo att assistenterna själva haft svårt att hänga med.
Hovrätten anser att det står klart att kvinnan har en god fysisk funktionsnivå och att hon inte har någon sådan funktionsnedsättning eller hjälpbehov som skulle berättiga till de ersättningar och förmåner som hon fått.
Domstolen noterar också att kvinnan i ansökningar bland annat sagt sig behöva hjälp med allt från att äta till att ”hosta, fixa sittställning och klia sig i nacken”. Uppgifterna i ansökningarna har enligt domstolen varit uppenbart oriktiga och överdrivna och kvinnan anses ha vilselett såväl Försäkringskassan som kommunen för egen vinning.
Kvinnan har själv sagt sig vara ”mycket förvånad över att på polisens spaningsfilmer se att hon (eller någon av hennes personligheter) uppenbarligen kan gå”. Hon har även åberopat läkarintyg som beskriver typiska symptom för en dissociativ identitetsstörning.
I det rättsmedicinska utlåtande som lämnats har dock simulering – det vill säga lögn om eller överdrift av symptom motiverad av yttre omständigheter – angetts. Slutsatserna i utlåtandet har även bekräftats genom ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd.
Hovrätten anser med anledning av detta att brottsligheten måste anses ha begåtts med uppsåt och delar tingsrättens uppfattning att den ska rubriceras som grov.
Kvinnan har i utlåtandet från Socialstyrelsens rättsliga råd ansetts ha ”någon form av personlighetsstörning” men det är enligt hovrätten ingenting som påverkar straffvärdet.
Det är dock enligt domstolen i vissa avseenden svårt att förstå kvinnans motiv och kvinnans utbyte av brottsligheten har varit klart mindre än den skada hon vållat samhällets trygghetssystem.
Hovrätten anser därför att påföljden ska lindras till fyra års fängelse men finner ingen anledning att sätta ner det skadestånd som dömts ut i tingsrätten.
Hovrätten betonar dock att det i målet saknar utredning som tyder på att kvinnans bror haft bättre kännedom om de rätta förhållandena än några andra assistenter. Släktskapet är enligt domstolen inte ensamt tillräckligt för att bevisa att brodern varit medveten om att assistansersättning betalats ut på oriktiga grunder.
Rätten betonar även att kvinnan har visat sig kunna vara mycket övertygande och har haft lätt för att vilseleda olika personer. Bevisningen mot kvinnans bror anses därför inte tillräcklig och åtalet mot honom ogillas nu därför helt.
Foto: Christine Olsson / TT
