Lundins försvarare: ”En juridisk fiskeexpedition”

Förundersökningen kring Lundins verksamhet i Sudan är troligtvis den dyraste som gjorts i Sverige.
Samtidigt förstår de misstänkta, styrelseordföranden Ian Lundin och vd Alex Schneiter, fortfarande inte vad brottsmisstankarna går ut på.

Solen ligger på och värmer huset på Blasieholmen i Stockholm där Lundin-gruppens kontor finns.

I Lundin-gruppen finns det ett dryga 10-tal bolag som är verksamma i olje- och gruvnäringen. Familjen Lundin är en betydande ägare i dessa bolag med typiskt sett mellan 10-35 procent av aktierna i bolagen. I Lundin Petroleum äger familjen Lundin strax över 30 procent av aktierna.

Just denna dag samlas tre av Sveriges toppadvokater på Lundin-gruppens kontor, Biörn Riese, Thomas Olsson och Per E Samuelson (som sitter med via högtalartelefon) tillsammans med bolagets presschef Robert Eriksson och bolagsjuristen Kerstin Jarl.

I konferensrummet hänger ett stort porträtt av Adolf Lundin som startade de första bolagen på 1960-talet. Det var en tidvis skakig resa i början, med flera betydande motgångar men han gav inte upp och under 1980 och 90-talen kom framgångarna, bland annat genom upptäckten av stora koppar- och guldfyndigheter i Argentina.

Lundin Petroleum är i dag ett av Stockholmsbörsens största bolag med ett börsvärde på över 80 miljarder kronor. I dag är verksamheten 100 procent fokuserad på Norge.

Brottsmisstankarna

Men så har det inte alltid sett ut. Anledningen till att toppadvokaterna samlas denna dag är för att gå igenom de brottsmisstankar som riktas dels mot bolaget men också mot styrelseordförande Ian Lundin och bolagets vd Alex Schneiter.

Det handlar om brottsmisstankar som sträcker sig mellan 1999 till 2003.

Lundin Petroleum letade olja i Sudan, som då var Afrikas största land. Man hittade olja men någon produktion ägde aldrig rum i bolagets licensområde, även om flera andra internationella bolag var aktiva i arbetet med att producera olja i Sudan vid den här tidpunkten.

I södra Sudan härjade tidvis interna stridigheter, men enligt Lundin Petroleum fanns det ett fredsavtal på plats när verksamheten inleddes i området.

Misstankarna som riktas mot bolaget och Lundin-topparna är medhjälp till folkrättsbrott i södra Sudan. Enligt åklagaren har bolaget bistått regimen att tvinga bort lokalbefolkningen med anledning av oljeprospektering. 

– Det fanns ett fredsavtal på plats när vi etablerade oss och vi hade inte någon anledning att tro att det inte skulle hålla. Vi kände naturligtvis till Sudans historia med återkommande stridigheter mellan olika stammar, både långt innan och efter det att landet blev självständigt på 1950-talet. Det var dock ett gott läge i landet när vi kom dit och tecknade avtal om att prospektera efter olja i ett block som hette 5A i den södra delen av landet, säger Lundin Petroleums  presschef Robert Eriksson till Dagens Juridik.

Under åren Lundin hade verksamhet i området dök det upp ett flertal rapporter som drog slutsatsen att oljebolagens intåg i Sudan var en del av en uppblossande konflikt i landet. 

År 2003 sålde Lundin Petroleum tillgångarna i block 5A.

Rapporten som startade utredningarna

Den rapport som drog igång brottsutredningarna mot Lundin Petroleum och dess företrädare kom från European Coalition on Oil in Sudan, ECOS, år 2009. Den talade mycket kritiskt kring oljebolagen generellt och vad dessa bolag hade haft för betydelse i regionen och pekade specifikt ut Lundin Petroleum. Enligt Robert Eriksson hade rapporten ett syfte: att det skulle komma ersättning till personer som enligt rapporten lidit skada.

Sommaren 2010 inledde svensk åklagare en förundersökning.

Lundin Petroleum hade under året 2012 en stormig bolagsstämma där några av de svenska institutionella investerarna ville att det skulle tillsättas en oberoende utredning. Utredningen skulle bolaget betala för och genomföra, samtidigt som det pågick en förundersökning. 

– Vi tog råd från juridisk expertis, som tyckte att det var olämpligt att vi skulle förekomma åklagarens utredning. Stämman beslöt att förundersökningen som påbörjats skulle få ha sin gång utan att vi skulle starta en parallell utredning, säger Robert Eriksson.

Medhjälp till grovt folkrättsbrott

Medan utredningen har pågått mot bolaget sedan 2010 delgavs Ian Lundin och Alex Schneiter misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott i slutet av 2016. Det tillkom dessutom två till brottsmisstänkta i bolaget, där misstankarna avskrevs senare.

Ian Lundin var först vd och sedan ordförande från mellan 1999 och 2003. Alex Schneiter var ansvarig för prospekteringsverksamheten under den aktuella tidsperioden.

Efter ett stort antal förhör med Ian Lundin och Alex Schneiter skedde slutdelgivningen i slutet av 2018.

Försvararna fick i samband med slutdelgivningen ta del av ett omfattande förundersökningsmaterial om över 50 000 sidor, vilket sedan successivt utökats.

Åklagarteamet

Enligt offentliga uppgifter är det fem åklagare på myndigheten som arbetar med denna förundersökning tillsammans med Henrik Attorps.

Bolaget har väntat i drygt tio år och de misstänkta har väntat fyra år på ett beslut om nedläggning av förundersökningen eller åtal. Men under 2019 drog åklagare Henrik Attorps tillbaka slutdelgivningen för att kunna hålla ytterligare förhör, vilket han nu har gjort. 

Domstolen menar dock att åklagare inte kan dra tillbaka slutdelgivningen, vilket Dagens Juridik tidigare skrivit om.

– Vi väntar fortfarande på ytterligare dokumentation från åklagaren och ett besked om en ny tidsfrist för försvaret att begära kompletterande  utredningsåtgärder. Det är minst sagt anmärkningsvärt att denna förundersökning fortfarande pågår, trots att vi redan 2015 fick höra att den snart skulle vara avslutad, säger Robert Eriksson.

Flera bolag var på plats i Sudan

Thomas Olsson som är försvarare till Ian Lundin poängterar att Lundin Petroleum var ett av fyra bolag som vid tiden ingick i ett konsortium, ett malaysiskt, ett österrikiskt och ett sudanesiska bolag. Dessa tillsammans förvaltade rättigheten att leta efter olja där Lundin var operatör. Samtidigt var flera andra internationella bolag aktiva i Sudans oljeindustri, framförallt i ett område norr om Lundin Petroleums Block 5A.

Biörn Riese som är bolagets ombud håller med och konstaterar att det i svenska tidningar framstår som att det endast var Lundin Petroleum som fanns på plats.

Ecos rapport skickades även till Österrike och Malaysia och båda dessa länder gjorde direkt klart att man inte skulle starta en undersökning kring detta. I Sverige såg det alltså annorlunda ut:

– Rapporten skickades till justitiedepartementet, som i sin tur skickade detta till en åklagare, säger Thomas Olsson.

Lundin har hoppats på snabb utredning

Biörn Riese uppger att bolaget länge har sett fram emot att utredningen ska avslutas och hoppats på att det skulle gå snabbt.

– Bolaget har hela tiden bistått åklagaren med information just för att detta ska kunna gå fort. Det har varit ett stort arbete att lämna över detta material.

Utredningstiden, som snart går in på det elfte året, har påverkat inte bara bolaget och de misstänkta utan även försvarets möjligheter att göra egna utredningar.

– Det påverkar naturligtvis möjligheterna för försvaret att göra egna utredningar och ta reda på de faktiska omständigheterna och ju längre tid det går, desto svårare blir det att gå tillbaka i tiden och ta reda på vad som faktiskt har hänt, säger Thomas Olsson.

– Det är dessutom naturligtvis en stor belastning för klienterna att leva under dessa förhållandena under så lång tid. Det är en extremt lång utredning. Det är förstås inte meningen att man ska leva under den ovissheten under elva år.

Per E Samuelson som är försvarare till Alex Schneiter som har sin bas i Geneve håller med om att situationen för de misstänkta är jobbig.

– Just den gnagande oron, att ha den hängande över sig så lång tid som tio år är inte förenligt med europakonventionens bestämmelser. Tio år är en väldigt lång tid i en människas liv att behöva leva med den här oron. 

– Till det kan vi lägga till att vi hade planeringsmöte i juni 2019 där åklagaren klargjorde att om det blir ett åtal så kan vi se fram emot en rättegång i tingsrätten som kan ta uppemot tre år. Det är detta som vi kallar för förundersökningsfängelse och huvudförhandlingsfängelse. Det är inte rimligt att en enskild människa ska behöva stå ut med detta under så lång tid.

En fara även för andra svenska bolag

Biörn Riese pekar på att det även finns en fara med denna utredning för Sveriges del, där svenska regeringar annars uppmanar svenska bolag att etablera sig utomlands. 

– Även om åklagaren lägger ned detta i dag så har bolaget genom att bli indraget i denna förundersökning under tio år försökt förklara saken på bolagsstämmor och för journalister. Bara det är en form av fängelse och straff. 

Han pekar på att svenska företag finns i många länder där det finns nationella och internationella konflikter av olika slag. Om svenska företag inte kan bedriva legitim verksamhet i dessa länder blir det många som drabbas.

– Det får enorma konsekvenser. Det är därför detta är principiellt viktigt för svensk  exportindustri. Att bli indragen på detta sätt hade ingen kunnat drömma om.

Samtliga som deltar vid mötet på Lundinkontoret är överens om att budskapet är att det kan drabba vilket bolag som helst. 

– Det är klart att det framstår som en skräckupplevelse för många företag med internationell verksamhet. Det här är därför av intresse i ett större perspektiv, säger Biörn Riese.

En politisk koppling – Carl Bildt

Robert Eriksson pekar även på att det finns en tydlig politisk koppling i detta – eller det fanns när utredningen startade 2010. Carl Bildt kom in i Lundin Petroleums styrelse 2001 och satt kvar tills han blev utrikesminister hösten 2006. Kritiken mot Carl Bildt var massiv.

– Viljan från det motsatta lägret att komma åt Carl Bildt var ju väldigt stor. Det var säkert en av drivkrafterna till att förundersökningen startade. Nu har det gått lång tid och Carl Bildt har inte samma roll i dag. Men det har alltid funnit en tydlig politisk inblandning i detta, säger Robert Eriksson.

Även Thomas Bodström, som tidigare var justitieminister, har numera en annan roll. Nu är han ett av målsägarbiträdena i detta mål, noterar Biörn Riese.

Robert Eriksson påpekar att nuvarande försvarsministern Peter Hultqvist har varit väldigt aktiv i kritiken mot Lundin och verkar haft en agenda att komma åt Carl Bildt.

– Han var väldigt explicit i sin kritik och sade bland annat att man inte kan hålla på med det som Lundin gör utan att få blod på händerna. Det var ganska uppseendeväckande uttalanden i interpellationsdebatter i riksdagen och i tidningsartiklar. Vi vet också att han till åklagaren har lämnat över material som han själv har samlat på sig. Han och nuvarande justitieminister Morgan Johansson var båda med när regeringen fattade beslut om att tillåta åtalet mot Ian Lundin och Alex Schneiter.

Ifrågasätter om Sverige skulle lagt sig i

Advokat Per E Samuelsson reagerar på den långa handläggningstiden hos svenska myndigheter och ifrågasätter om Sverige överhuvudtaget skulle tagit sig an denna utredning.

– Jag bedömer att svensk åklagare och polis har tagit på sig en uppgift som man faktiskt kan fråga om Sverige ska lägga sig i. Det handlar om att undersöka förhållanden mer än 20 år tillbaka i tiden i ett av världens mest avlägsna länder och så långt man kan komma från Sverige. I länder där det fortfarande pågår oroligheter så att man inte kan besöka dessa.

– Det gör att Sverige har stora svårigheter att undersöka och utreda dessa förhållanden. 

Han pekar på att hans klient, Alex Schneiter, är schweizare, aldrig varit verksam i Sverige och aldrig varit anställd i svenskt bolag. Under de aktuella åren arbetade han i Dubai och Gèneve. 

– Han har svårt att förstå att det han tog beslut om mellan 1999-2003 fortfarande kan vara något som angår svenska myndigheter.

En fiskeexpedition

Biörn Riese pekar på att utredningar av detta slag snarare borde hanteras av den internationella brottmålsdomstolen, ICC, eller av särskilt uppsatta tribunaler för att lösa denna typ av rättsliga frågor.

– Därför kan man fundera på om det är vettigt för en svensk åklagare att ta sig an detta. Om man ska vara kritisk så kan man väl säga att dessa tio års utredningar har visat att det inte var så lyckat.

–  Under de tidigare åren framstod det som något av en fiskeexpedition där man letade efter om brott kunde ha begåtts och efter målsäganden som skulle ha drabbats. Det känns som fel ände att börja i, menar Biörn Riese.

Thomas Olsson instämmer och menar att detta är en betydande del av förklaringen till varför förundersökningen har dragit ut på tiden.

Det ska finnas satellitbilder som stödjer vittnesmål från södra Sudan. Vad säger Lundin om detta?

– Det är riktigt att det finns ett påstående om detta och det är ett påstående som åklagarmyndigheten har härlett från en del rapporter. Det man kan konstatera är det förefaller som om åklagarna inte själva har försökt ta reda på om de här bilderna tillåter den typen av slutsatser. Det som skulle vara intressant att veta är vad resultatet blir om man gör en vetenskaplig granskning av uppgifterna, säger Thomas Olsson.

Robert Eriksson uppger att Lundin Petroleum alltid hävdat att alla rapporter som kritiserar bolagets tidigare verksamhet i Sudan bygger på hörsägen och menar att det är intressant att ha tagit del av ett PM som utrikesdepartementet producerat efter en resa som EU:s ambassadörer gjorde 2001 till oljeområdet och till block 5A. 

– De har på ett mycket tydligt sätt konstaterat att de inte ser några spår av en storskalig fördrivning av människor i vårt område. När andra försökt fått ut detta dokument från utrikesdepartementet har det hemligstämplats. Vi har tagit del av innehållet, som märkligt nog nu är hemligstämplat med hänvisning till att det kan skada Sveriges relationer till främmande makt. Det är en politiskt motiverad hemligstämpel och ingenting annat.

Försökt få ut utredningsmaterial

Advokaterna har även försökt att få ut annat utredningsmaterial, men nekats detta, vilket Dagens Juridik tidigare skrivit om. Det senaste rörde inspelningar från förhör med målsägandena.

– Det enda skälet till att vi vill få dessa är att utskrifterna av förhöret är så undermåliga att det inte går att förstå vad personen försöker säga. Om det är förhörspersonen eller tolken som svarar på frågorna. Om frågorna har översatts på korrekt sätt eftersom svaren var ”goddag yxskaft” och så vidare, säger Thomas Olsson.

– Det är just den här typen av åtgärder som vi som försvarare upplever försvårar vårt arbete. Sedan ska man se det i ljuset av att vi hela tiden har varit tillgängliga och tillhandahållit material, men så snart vi ber åklagaren om att bistå oss så ska det tröskas och diskuteras och i många fall måste vi gå till domstol.

Domstolen går på Lundins linje

Per E Samuelson kritiserar det svenska systemet som lägger stor makt och frihet för åklagare och förundersökninsteamet att sköta förundersökningen ”efter eget huvud”.

Han förklarar att advokaterna innan slutdelgivningen har framställt ett antal överklaganden till riksåklagaren, vilken undantagslöst har hållit med åklagaren. Nu befinner sig dock åklagaren i slutdelgivnigsstadiet vilket betyder att advokaterna kan vända sig till domstol med överklaganden.

– Varje gång när vi gått till domstol har vi hittills fått rätt. Åklagare i Sverige har för stor makt under förundersökningsstadiet. Det är huvudskälet till att detta har fått pågå under så många år. Det går inte att komma åt dem.

För försvaret är det även problematiskt att kunna försvara sig mot målsägandenas uppgifter. Dels på grund av att utredningen handlar om något som ska ha hänt för mer än 20 år sedan och dels för att det rör sig om ett isolerat område som väldigt få utomstående har tillgång till och där det knappt finns någon form av arkiv eller dokumentation. 

– Här bedriver man en förundersökning utan att ha tillgång till brottsplatsen utan att göra några tekniska eller andra utredningar kring dessa påståenden. Man bedriver det 20 år efter händelserna och gör det utan i dag kunna åka till platsen och kontrollera, säger Thomas Olsson.

– Att kontrollera uppgifterna är en grannlaga uppgift och därför blev det svårt när åklagaren försökte begränsa våra möjligheter genom att förelägga oss att inte lämna ut namnen på  målsägandena. Arbetet pågår och det finns olika sätt att granska detta men då är vi inne lite på detaljerna hur försvaret arbetar just nu, säger Thomas Olsson och menar att detta kan han i dagsläget inte lämna ut.

Om det inte leder till åtal. Kan det bli några efterföljder då?

– Du menar att man kan gå mot staten?, frågar Biörn Riese.

Thomas Olsson svarar innan Biörn Riese hinner svara på sin egen fråga.

– Det här arbetet är målinriktat så man tar ett steg i taget, beroende på hur utfallet blir så tar man nästa steg. Jag skulle vilja säga att det är väldigt tidigt att ta upp den frågan i dag. I dag är vi helt inriktade på det som ligger närmast till hands i tiden och utgångspunkten är att det inte ska bli något åtal. Vad som sedan händer när det faktumet ligger på bordet får man titta på då.

På frågan om de tror att det slutligen kommer att bli ett åtal är alla överens om att det inte kommer att leda till åtal.

– Vi utgår givetvis från att det faktum att denna förundersökning tillåtits pågå under mer än tio år, till en mycket hög kostnad för samhället, inte på något sätt bidrar till att den inte skyndsamt läggs ner – vilket vore det enda rimliga nästa steget, säger Robert Eriksson.

Biörn Riese uppger att om samma fråga hade ställts för sju år sedan hade de svarat att ”detta är över på ett halvår”.

– Man kan ju tillägga att saken är klar att vår juridiska analys gör att vi är väldigt övertygade om att vi kommer att vinna detta på ena eller andra sättet. Frågan är inte om utan när, säger Per E Samuelsson.

Björn Riese:

– Det är bra att vara tydliga med det.

Thomas Olsson:

– Om åklagaren skulle välja att ta ett fall till åtal och domstol som han inte känner att han kan vinna så vore det ytterst anmärkningsvärt.

Har Lundin Petroleum funderat på om man hade kunnat gjort något annorlunda?

– Vi är helt övertygade om att inga representanter från Lundin har begått  några felaktigheter. Allt vårt arbete var i enlighet med de högsta standarderna. Vi har inte gjort något fel, säger Robert Eriksson.

Robert Eriksson pekar även på bolagets företrädare inte förstår vad de är anklagade för.

– Det är anmärkningsvärt att både Alex Schneiter och Ian Lundin har tagit del av utkastet till brottsmisstankar och suttit i en lång rad heldagsförhör med åklagaren och fortfarande inte kan förstå vad de är anklagade för.

Thomas Olsson som suttit med under förhören med Ian Lundin pekar även han på att det är svårt att förstå vad åklagaren påstår. 

– Det är lite av en juridisk experimentverkstad som man ägnar sig åt. Man försöker skapa något som ingen har sett tidigare nämligen den här typen av ansvar för företagare som bedriver helt legitim verksamhet där man inte kan koppla några av de anklagelser som framförs till bolagets verksamhet. Åklagaren påstår inte att det i bolagets verksamhet funnits något som man misstänker är brottsligt. Det man lägger klienterna till ansvar är vad en självständig stat har gjort och inte har gjort.

Övergrepp i rättssak

Så sent som under sommaren 2018 tillkom även brottsmisstankarna rörande anstiftan till övergrepp i rättssak som riktades mot Ian Lundin och Alex Schneiter. Enligt åklagare Thomas Alstrand finns det uppgifter om att målsäganden skulle ha trakasserats.

– Min klient som bor i Geneve och är vd för ett börsnoterat bolag uppfattar det som absurt att han skulle ligga bakom trakasserier mot personer i Sudan. Han förstår inte att någon kan tro på sådana påståenden. Att ett svenskt börsnoterat bolag i närtid skulle ägna sig åt sådana saker för att vinna fördel i en annan pågående förundersökning. När man tänker på det så inser man hur föga sannolikt grundpåståendet är. Det måste ligga något annat bakom, säger Per E Samuelsson.

Thomas Olsson pekar på att det finns ett samband som kan ligga bakom dessa påståenden.

– Nu minns jag inte kronologin men man kan notera sambandet att utredningen öppnades i samband med att vi började begära ut namnen på målsäganden. Men det kan vara en korrelation, säger han.

Robert Eriksson lyfter också fram att åklagarna i huvudutredningen vid flera tillfällen läckt material från denna till målsägarsidan på ett sätt som riksåklagaren slagit fast bryter mot gällande lag.

– Det här är bara en av de många fel och brister som vi ser i sättet som utredningen bedrivs på. Det råder ingen tvekan om att åklagarens regelvidriga förfarande när information delats med målsägarsidan varit till men för såväl bolaget som de misstänkta individerna. Faktum är att det stora flertalet målsäganden tillkommit efter dessa anmärkningsvärda läckor, vilket ytterligare förstärker bilden av utredningen som en enda stor ’fiske-expedition’, säger Robert Eriksson.