Lundin-topparna Alexandre Schneiter och Ian Lundin samt bolaget Lundin Energy överklagar Stockholms tingsrätts beslut att utredningen om folkrättsbrott får fortsätta.
Förundersökningen om folkrättsbrott har pågått i tio år. Lundin-topparna Alexandre Schneiter och Ian Lundin har tillsammans med bolaget Lundin Energy nu vänt sig till Svea hovrätt för att överklaga Stockholm tingsrätts beslut att utredningen får fortsätta.
De yrkar att Svea hovrätt ska undanröja tingsrättens beslut och att målet sedan ska återförvisas till tingsrätten.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Kränkning av mänskliga rättigheter
Lundin-topparna uppger, liksom i tingsrätten, att en långsam handläggning innebär en kränkning av deras mänskliga rättigheter.
”Varje åtgärd som innebär att förfarandet fortsätter gör att kränkningen förlängs och försvåras”, skriver Alexandre Schneiters försvarare Per E Samuelsson, Johan Rainer och Olof Kullinger som menar att det åligger de svenska myndigheterna att vidta effektiva åtgärder så att kränkningen upphör.
Ian Lundins försvarare Torgny Wetterberg, Thomas Tendorf och Kristoffer ansluter sig till överklagandet som Alexandre Schneiters försvarare lämnat in.
Även Lundin Energys ombud Biörn Riese och Tomas Nilsson ansluter sig till överklagandet som Alexandre Schneiters försvarare lämnat in.
Två felaktiga beslut
Försvaret anser att tingsrätten har fattat två felaktiga beslut. Dels har man kommit fram till att ett beslut från åklagaren skulle vara en formell förutsättning för att Lundin-topparna och bolaget ska kunna vända sig med en anmälan till tingsrätten. Dels har tingsrätten kommit fram till att anmälningsrätten enligt 23 kap. 19 § rättegångsbalken överhuvudtaget inte är tillämplig.
Försvararna uppger att Alexandre Schneiter har rätt att vända sig till tingsrätten och påtala brister i utredningen och att detta utgör ett effektivt rättsmedel.
De menar att tingsrätten borde rätteligen genom kommunikation mellan parterna ha utrett orsaken till den långsamma handläggningen och därefter ha prövat Alexandre Schneiters olika yrkanden.
”Tingsrätten kan avbryta kränkningen”
Alexandre Schneiter uppger, via sina försvarare, att tingsrätten har en möjlighet att avbryta kränkningen som ”åklagarens långsamma handläggning utgör”.
”I vart fall åligger det tingsrätten att avbryta sitt eget förfarande så att tingsrättens egen handläggning inte bidrar till att sänkningen fortsätter”.
Tingsrättens beslut
I tingsrättens beslut från den 4 maj 2020 framgår det att domstolen inte övertygades av försvarets grunder till varför utredningen bör avslutas. Domstolen konstaterar att en slutdelgivning har skett och uppger att de yrkanden som bolaget och Lundin-topparna har uppgett inte avser sådana brister i förundersökningen ”vilka anmälningsrätten enligt 23 kap. 19 § rättegångsbalken ytterst syftar på”.
Om domstolen hade ansett att sådana brister förelåg hade åklagaren ålagts att komplettera förundersökningen. Domstolen pekar även på att de misstänkta heller inte har begärt ett ställningstagande från åklagaren avseende yrkanden i anmälan, vilket betyder att det inte finns någon förutsättning för rätten att pröva anmälan.
Domstolen menar även att det inte finns stöd i svensk rätt för att tingsrätten skulle kunna befatta sig med förundersökningen på det sätt som bolaget, Ian Lundin och Alex Schneiter begärt.
Överprövning hos Riksåklagaren
Vidare framhåller domstolen möjligheten att begära överprövning av åklagarens hantering hos Riksåklagaren.
Lundin-topparna menar dock i överklagandet att skälet till att de inte valt att vända sig till åklagaren utan till tingsrätten är att tingsrätten ”är opartisk när det gäller att bedöma om åklagarens långsamma handläggning utgör en kränkning”.
”Åklagaren är uppenbarligen inte opartisk eftersom han granskar sin egen förundersökning. Inte heller överprövningsinstitutet i övrigt uppfyller kravet på oberoende eftersom det är intern granskning inom åklagarväsendet, där åklagarens överordnade, som också är åklagare, gör bedömningen”, skriver Alexandre Schneiters försvarare.
Konsekvenserna av tingsrättens beslut
Försvararna skriver att konsekvensen av tingsrättens beslut – om det står fast – är att det i svensk rätt inte finns något effektivt rättsmedel mot kränkningar som består i alltför långsamt bedrivna förundersökningar.
”Sverige bör naturligtvis göra allt som går för att undvika att hamna i en sådan situation”, skriver försvaret.
Skäl att fortsätta förundersökningen
Försvaret uppger att åklagaren har skyldighet att hela tiden pröva om det finns skäl att fortsatt bedriva förundersökningen.
”I samma stund som åklagaren kommer fram till att det inte längre finns skäl att bedriva förundersökningen ska utredningen nedläggas. Av saknaden av ett formellt beslut om att förundersökningen ska läggas ned, innebär alltså i praktiken att åklagaren alltjämt är av uppfattningen att det finns skäl att bedriva förundersökningen”, skriver försvararna.
Försvararna ger skarp kritik mot tingsrätten i överklagandet och menar att tingsrättens handläggning sammantaget utgör ett grovt rättegångsfel som inte kan avhjälpas i hovrätten.
”Ärendet får därför återförvisas till tingsrätten för prövning i sak i första instans. För det fall återförvisning inte sker bör hovrätten utreda orsaken till dröjsmålet genom kommunikation mellan parterna och därefter pröva Alexandre Schneiters talan i sak”, skriver Per E Samuelson, Johan Rainer och Olle Kullinger.
