Ian Lundin och Alexandre Schneiters försvarare motsätter sig åklagarens yrkande att tingsrätten håller bevisupptagning utom huvudförhandling med ett målsägande och två vittnen.
”Hög ålder utgör i sig inte ett skäl för att hålla förhör utom huvudförhandling”, skriver advokat Torgny Wettergren.
Målet mot Lundin-topparna Ian Lundin och Alexandre Schneiter rörande medhjälp till folkrättsbrott ligger vilande i Stockholms tingsrätt i väntan på besked från Högsta domstolen. Men åklagarsidan har bråttom att säkra bevisningen, det vill säga förhör från vittnen som ska ha sett krigsbrotten ägt rum i Sudan. Vittnena börjar nämligen bli gamla och en del är sjuka andra har redan avlidit.
Försvararsidan motsätter dock att tingsrätten håller bevisupptagning utom huvudförhandling med ett målsägande och två vittnen.
”Inom en månad”
Torgny Wettergren, som försvarar Ian Lundin, hänvisar till att det enligt Högsta domstolens hemsida anges att beslut i prövningstillståndsfrågor normalt fattas inom en månad. Han konstaterar att beslut i prövningstillståndsfrågan därför kan förväntas i slutet av april.
”Hög ålder utgör i sig inte ett skäl för att hålla förhör utom huvudförhandling. Det ska därvid påpekas att handläggningen i tingsrätten inte dragit ut på tiden. Det som tagit tid är åklagarens förundersökning”, skriver han.
”Vad åklagaren i övrigt anfört förändrar inte bedömningen att det inte i nuläget kan anses vara lämpligt att hålla förhör med någon av de angivna personerna utom huvudförhandling”, fortsätter han.
Motsätter sig
Advokaterna Per E Samuelson, Olof Kullinger och Johan Rainer som försvarar Alexandre Schneiter motsätter sig åklagarens yrkande om att bevisupptagning hålls utom huvudförhandling.
Skälet är att målet är vilandeförklarat.
”Åklagarens begäran innebär att alla personer i omkring 75 års ålder och däröver skulle kunna höras genom bevisupptagning utom huvudförhandling. I stort sett samtliga vittnen är vid det här laget så gamla, det gäller inte bara åklagarens vittnen utan i lika hög grad försvarets. Om tingsrätten skulle bifalla åklagarens begäran så skulle det innebära att nästan all muntlig bevisning skulle kunna upptas utom ramen för huvudförhandling”, skriver de privata försvararna.
Försvararna menar dessutom att åklagarens hemställan utgör i praktiken ett försök att kringgå tingsrättens beslut om vilandeförklaring.
Advokaterna pekar även för att ramarna för processen i någon mån måste vara klara innan ett förhör utom huvudförhandling sker, eftersom dessa uppgifter har betydelse för den misstänktes möjligheter att förbereda och genomföra ett motförhör.
”Det noteras i det avseendet att målsägandens ställning i processen i dagsläget är oklar, eftersom enskilda anspråk inte kan uteslutas. Vidare innehåller gärningsbeskrivningen inte några uppgifter om när, var eller hur målsäganden i fråga (eller någon annan målsägande för den delen) skulle ha utsatts för brott. För närvarande föreligger det med andra ord inte en sådan klar ram för processen som krävs för att det ska vara möjligt att på ett rättssäkert sätt genomföra förhör med målsägandena utom huvudförhandling”, skriver Alexandre Schneiters försvarare.
”Åklagarens ansvar”
Vidare påtalar Schneiters försvarare att ”den i och för sig omfattande tidsutdräkten sedan tidpunkten för de åtalade gärningarna uteslutande ligger på åklagarens ansvar till följd av att åklagaren låtit utredningen pågå under tolv år och inledde förundersökning först över tio år efter det att de påstådda händelserna skulle ha inträffat. Schneiters position är alltjämt att det utgör en pågående kränkning av hans mänskliga rättigheter”.
Alexandre Schneiters försvarare menar dessutom att processekonomiska skäl talar med styrka för att ”inte tillåta ett förfarande på det sätt åklagaren nu föreslår. Ett förhör utom huvudförhandling medför ingen kostnadsbesparing vid huvudförhandlingen, eftersom personen i fråga då kommer att höras på nytt. Parter och ombud kommer dels att behöva ta del av förhöret på nytt, dels behöva planera och genomföra förhöret på nytt mot bakgrund av vad som då framkommit”.
