En livstidsfånge som ville gifta sig med en medfånge fick vänta i flera år eftersom Kriminalvården stoppade besöken. Hon begärde skadestånd för brott mot Europakonventionen men Stockholms tingsrätt anser inte att staten gjorde fel.
Den 39-åriga kvinnan avtjänar ett fängelsestraff på livstid. Efter avtjänat straff ska hon utvisas till Ryssland där hon är medborgare. Hon var placerad på anstalten Hinseberg från den 21 april 2006 till den 22 februari 2010, varefter hon omplacerades till anstalten Ystad. Den I juli 2015 placerades en annan kvinna på anstalten i Ystad och de inledde en relation och förlovade sig. Staten har haft kännedom om deras förlovning sedan i vart fall den 1 november 2013.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Delaktig i bråk
39-åringen fördes den 9 oktober 2013 till isoleringen efter att ha varit delaktig i ett bråk. En vecka senare flyttades hon till Hinseberg. De bägge kvinnorna hade då inte tillstånd att kommunicera med varandra på annat sätt än via brev.
Livstidsfången ansökte om besökstillstånd för sin fästmö men fick avslag. Skälen för avslagsbeslutet var i huvudsak dels att okontrollerade besök av fästmön ansågs kunna äventyra säkerheten i anstalten eller motverka 39-åringens anpassning i samhället, dels att det inte framkommit att fästmön var närstående och att kontrollerade besök därför kunde medges. Kriminalvården delade den bedömningen liksom Förvaltningsrätten i Karlstad.
Efter det att fästmön hade avtjänat sitt straff och försatts på fri fot den 7 april 2014 ansökte 39-åringen ytterligare ett par gånger om besökstillstånd men fick åter avslag.
Träffades på anstalten
Hon flyttades den 15 januari 2015 tillbaka till anstalten i Ystad och ansökte då på nytt om besökstillstånd, för bevakade besök. Kriminalvården beviljade den 23 februari 2015 besökstillstånd för fästmön, i syfte att de skulle ingå äktenskap. I beslutsskälen angav Kriminalvården bland annat att paret får anses vara nära anhöriga eftersom de tycks ha haft en relation i drygt ett år och avser att gifta sig. De båda kvinnorna träffades på anstalten i Ystad första gången den 16 mars 2015 och gifte sig den 27 april 2015.
39-åringen vände sig i januari 2016 till Justitiekanslern och begärde skadestånd om 50 000 kronor men fick avslag.
Stämde staten
Hon stämde då staten i Stockholms tingsrätt som nu avgjort målet till statens fördel. Hon begärde samma belopp som hos JK och ansåg att staten brutit mot flera artiklar i Europakonventionen; rätt till skydd för privat- och familjeliv, rätt att ingå äktenskap, förbud mot diskriminering och rätt till ett effektivt rättsmedel.
När det gäller rätten att ingå äktenskap i artikel 12 i Europakonventionen uppger Stockholms tingsrätt att denna rättighet är förhållandevis begränsad i jämförelse med övriga rättigheter enligt konventionen. De enskilda staterna har getts ett tämligen stort utrymme att närmare reglera villkor och former för utövandet av denna rättighet. Liksom i fråga om andra rättigheter gäller dock ett krav på proportionalitet. Rättighetsinskränkningar är endast tillåtna förutsatt att själva essensen av rättigheten inte försämras. Europadomstolen har i de bägge målen Frasik respektive Jaremowicz mot Polen funnit att rätten att ingå äktenskap även tillkommer personer som är frihetsberövade och att det inte är myndighetens sak att bedöma lämpligheten av ett äktenskap. Staten får inte begränsa denna rättighet om det inte föreligger viktiga överväganden som härrör från omständigheter såsom risk för säkerheten i fängelset eller förebyggande av oordning och brott. Myndigheterna måste uppnå en rimlig balans i proportionaliteten mellan de offentliga respektive enskilda intressena som står på spel.
Säkerhetshänsyn
Tingsrätten håller visserligen med 39-åringen att besluten att neka besökstillstånd i och för sig har begränsat hennes rätt att ingå äktenskap. Staten har emellertid inte gjort någon bedömning av äktenskapets lämplighet i och för sig utan besökstillstånden har nekats bland annat med hänsyn till ordnings- och säkerhetssituationen i fängelset.
Statens agerande har, enligt tingsrätten, varit proportionerligt. Och därmed är inte staten skadeståndsskyldig på denna grund.
Påkallade av legitima intressen
När det gäller rätten till privat- och familjeliv säger domstolen att ingreppen har varit påkallade av de legitima intressena att förebygga främst oordning eller brott. Staten måste, enligt tingsrätten, anses ha en särskild vid marginal vid sina bedömningar av de inskränkningar av en intagens rätt till kontakter med omvärlden som bör ske. Kraven på nödvändighet och proportionalitet har varit uppfyllda i detta fall.
Inte heller på övriga grunder kan skadestånd utgå. I stället måste kvinnan ersätta staten för dess rättegångskostnader på 45 000 kronor.
Kvinnan har överklagat domen till Svea hovrätt. I överklagandet skriver hennes ombud angående staternas bedömningsmarginal som rätten hänvisar till att det inte ligger inom denna marginal att hindra giftermål på sätt som skett då det resulterat i en ”an effective legal bar on the exercise of [her] right guaranteed by Article 12”.
