Skatteverket krävde att en 54-årig man, solidariskt med ett bolag, skulle betala bolagets obetalda skatter och avgifter på totalt 68 204 367 kronor till staten. Skatteverket hävdade att mannen varit så kallad faktisk företrädare för bolaget som dock ägdes av hans dotter.
Enligt Skatteverket var det mannen som hade drivit verksamheten och han hade dessutom tillskjutit tre miljoner kronor i kapital.
Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som konstaterade att en företrädare för ett bolag kan åläggas personligt betalningsansvar för ett bolags obetalda skatteskulder under förutsättning att företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har låtit bli att betala bolagets skatt.
Förvaltningsrätten kom också fram till att Skatteverkets utredning tydligt visade att mannen hade haft ett bestämmande inflytande i bolaget och att han därmed skulle betraktas som faktisk företrädare.
Förvaltningsrätten skrev i sina domskäl:
”Förvaltningsrätten konstaterar att X under den aktuella perioden inte har varit legal företrädare för bolaget. Betalningsansvar enligt reglerna om företrädaransvar kan dock utkrävas av varje företrädare för en juridisk person, dvs. även av den som inte är legal företrädare. Som faktisk företrädare har ansetts vara den, som utan att vara formell ställföreträdare, har ett bestämmande inflytande över ett företag och ett väsentligt ekonomiskt intresse av dess verksamhet.”
Förvaltningsrätten hänvisar till Skatteverkets utredning och konstaterar:
- X driver/har drivit samma verksamhet som bolaget i två andra bolag (AB1 och AB 2).
- AB 1 har angivits som affärspartner istället för bolaget i underlag som getts in.
- Bolaget har samma adress som X.
- X har tillskjutit bolaget 3 000 000 kronor.
- X dotter, född 1992, är ensam aktieägare, ensam styrelseledamot (hennes make är suppleant), och har ensam firmateckningsrätt i bolaget.
- X var tidigare suppleant i bolaget vid tidpunkten för bolagets registrering.
- X har till Skatteverket uppgett att han hade fullmakt att företräda bolaget, men sådan har inte uppvisats.
- X har varit den som i praktiken fört bolagets talan i kontakt med Skatteverket.
- E-post avseende bolagets verksamhet har återfunnits i datorer som har innehavits och deponerats av X.
Sammantaget ansåg förvaltningsrätten att Skatteverkets utredning tydligt visade att mannen hade haft ett betydande inflytande över bolaget. Det faktum att han hade tillskjutit tre miljoner kronor till bolaget visade också att han hade haft ett väsentligt ekonomiskt intresse i bolaget.
Förvaltningsrätten skrev:
”Förvaltningsrätten konstaterar med hänvisning till de så kallade livets regler, att en sådan investering inte görs utan en förväntan att få något tillbaka. X ska därför betraktas som faktisk företrädare för bolaget under den tid då de aktuella skatterna förföll till betalning.”
Eftersom mannen enligt förvaltningsrätten inte hade betalat bolagets skatter och avgifter – och inte heller sett till att en samlad avveckling av bolagets skulder hade kommit till stånd – ansågs han ha agerat i vart fall grovt oaktsamt.
Förvaltningsrätten gick därför på Skatteverkets linje och dömde mannen att, solidariskt med bolaget, betala de 68 miljoner kronorna till staten.
Domen överklagades till Kammarrätten i Stockholm.
Mannen hävdade att de tre miljoner kronorna i själva verket hade varit ett lån för att hjälpa dottern – någonting som dottern också vittnat om vid de muntliga föerhandlingen.
Mannens uppfattning framgår av kammarrättens dom:
”Han är inte faktisk företrädare för bolaget utan det är hans dotter som har startat, drivit och ägt bolaget. Det köptes inte som lagerbolag. Hon är den enda som har haft ett bestämmande inflytande över bolaget och som fattat beslut för bolagets räkning. Han har endast haft en begränsad anställning och inte haft någon som helst maktposition i bolaget eller ägt aktier i detta. När dottern startade bolaget hjälpte han henne genom att visa henne hur man gör och genom att presentera leverantörer och fraktbolag. Det var hon som bestämde om det skulle bli en affär eller inte och han har inte kunnat påverka henne.”
Kammarrätten anser dock, liksom förvaltningsrätten, att utredningen i målet starkt talar för att mannen verkligen är den som har varit faktisk företrädare för bolaget under den tid som skatterna och avgifterna förföll till betalning och att han av i vart fall av grov oaktsamhet har låtit bli att betala dem.
Även Kammarräten avslår därför mannens överklagande.
Foto: TT
