Under våren har Lise Bergh arbetat i Liberia för organisationen juristorganisationen ILAC (International Legal Assistance Consortium).
– Mitt uppdrag var att försöka ta fram ett program för kompetenshöjande åtgärder inom det liberianska rättsväsendet, berättar hon.
I november 2005 blev Ellen Johnson-Sirleaf Liberias första demokratiskt valda president. De senaste decennierna har landet härjats av inbördeskrig. Nyligen inledde krigstribunalen i Haag rättegången mot landets förre president Charles Taylor. Hundratusentals människor dog under inbördeskrigen, miljontals tvingades fly från sina hem.
Månaderna i Liberia gjorde djupt intryck på Lise Bergh.
– Det är ett land som helt startar om, konstaterar hon.
– De måste börja från början i alla avseenden. Skolor, administration, infrastruktur. Det mesta som behöver fungera i ett samhälle är nu helt sönderslaget. Det är svårt att ens försöka beskriva alla brister, både materiellt och fysiskt och när det gäller yrkeskompetens.
Lise Bergh har regelbundet träffat lokala domare, åklagare och advokater för att kunna ge ILAC riktlinjer för hur man bäst ska kunna hjälpa till att bygga upp det liberianska rättsväsendet.
– De har inte ens lagböcker. Det finns skrivna lagar men under inbördeskriget så plundrades det mesta av böcker och utbildningsmaterial.
– Könsrelaterat våld är ett område som det är särskilt viktigt att rättsväsendet blir bättre på att hantera. Våldtäkter är ett otroligt frekvent brott, näst vanligast efter egendomsbrott.
Erfarenheterna från Liberia blir viktiga när hon nu tillträder som generalsekreterare för svenska Amnesty. Tidigare har hon bland annat varit arbetsrättslig specialist och ställföreträdande Jämo. Fram till i det socialdemokratiska valnederlaget arbetade Lise Bergh som statssekreterare på Justitiedepartementet, ansvarig för frågor som mänskliga rättigheter, jämställdhet, integration, demokrati, nationella minoriteter och folkrörelser. Bland uppgifterna ingick att ta fram en handlingsplan för mänskliga rättigheter 2006-2009.
De första kontakterna med människorättsorganisationen fick hon redan på 60-talet.
– Mina föräldrar var väldigt engagerade i Amnesty, arrangerade pengainsamlingar till exempel.
En av de viktigaste framtida utmaningarna för Amnesty tror hon blir att vidga allmänhetens uppfattning om mänskliga rättigheter.
– ESK-rättigheterna, ekonomi, kulturella och sociala rättigheter, ska inte underskattas. De är ofta en grund för att kunna lyfta fram andra saker. Nästa år planerar vi en stor kampanj för att sätta fokus på det här.
– Sedan är det väldigt angelägenhet att vi får en större mångfald i organisationen. Vi måste nå ut till nya grupper. Invandrare och romer, till exempel. Jag tror att det bland dem finns ett större engagemang för mänskliga rättigheter än vad vi har tagit vara på idag.
