Licensjakt efter björn i Jämtland blir fråga för högsta instans
Högsta förvaltningsdomstolen ska pröva hur bedömningen enligt jaktförordningen ska göras beträffande licensjakt efter björn, mot bakgrund av att sådan jakt enligt art- och habitatdirektivet endast får ske i begränsad mängd.
Såväl kammarrätten som förvaltningsrätten ansåg att kraven för jakt efter 200 björnar i Jämtland var uppfyllda.
Länsstyrelsen i Jämtlands län beslutade i juni 2021 om licensjakt omfattande högst 200 björnar fördelat på åtta jaktområden i länet.
I sitt beslut konstaterade länsstyrelsen att det finns cirka 2 900 börjar i Sverige och drygt 1 000 i Jämtland. Referensvärdet för minsta populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus för björn i Sverige enligt art- och habitatdirektivet är 1 400 björnar. Miniminivån för Jämtlands del uppgick till 370 björnar. Mot denna bakgrund ansåg myndigheten att licensjakt på 200 björnar var motiverat.
Organisationer kritiska
Svenska Rovdjursföreningen och Jaktkritikerna överklagade länsstyrelsens beslut till Förvaltningsrätten i Luleå. De anförde bland annat att den beslutade jakten strider mot art- och habitatdirektivet samt förvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos björnen.
Förvaltningsrätten konstaterade att det framgår av EU-domstolens praxis att det krävs ett tydligt angivet syfte med jakten och att det finns stöd för att jakt är lämpligt för att uppnå detta syfte. Det ska även undersökas om syftet kan uppnås genom en annan lösning. Länsstyrelsen hade angett att det övergripande syftet med jakten var att minska rennäringens skadenivåer, vilket förvaltningsrätten ansåg var en godtagbar motivering.
Kraven uppfyllda enligt domstolen
Beträffande frågan om jakten försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos björnen konstaterade domstolen i likhet med länsstyrelsen att björnpopulationen såväl nationellt som regionalt väsentligt överstiger miniminivåerna. Den beslutade jakten ansågs därmed inte olämplig i förhållande till björnens bevarandestatus eller stammens storlek.
Slutligen framhöll förvaltningsrätten att länsstyrelsens beslut innehåller tidsmässiga och geografiska avgränsningar, varför beslutet uppfyller kravet på att jakten ska ske selektivt under strängt kontrollerade förhållanden. Slutsatsen blev att länsstyrelsen visat att kraven för licensjakt var uppfyllda.
Kammarrätten delade bedömningen
Domen överklagades till Kammarrätten i Sundsvall, som inte gjorde någon annan bedömning.
I likhet med underinstansen bedömde kammarrätten bland annat att licensjakten har ett godtagbart syfte samt att den är selektiv och kommer att ske under strängt kontrollerande former utan att försvåra björnens gynnsamma bevarandestatus.
Av 23 c § jaktförordningen framgår att jakten ska vara lämplig i förhållande till stammens storlek och sammansättning. Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet HFD 2016 ref. 89 uttalat att detta innefattar ett krav på att jakten sker i begränsad omfattning och avser en begränsad mängd. Mer konkret innebär det att mängden och omfattningen inte får stå i strid med syftet i artikel 16.1 i art- och habitatdirektivet.
Av artikelns 1. e) framgår att medlemsstaterna får tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 till direktivet i en begränsad mängd, bland annat brunbjörn.
Något motsvarande krav på begränsad mängd eller omfattning framgår inte av 23 c § jaktförordningen. Kammarrätten ansåg att bestämmelsen i jaktförordningen inte går utöver vad som stadgas i artikel 16.1 e) i art- och habitatdirektivet. Bestämmelsen måste dock tolkas i ljuset av direktivet.
Överstiger referensnivåerna
Gällande nämnda artikel 16.1 har EU-domstolen Tapiola, C-674/17, uttalat att hänsyn måste tas till om jakten medför en betydande inverkan på stammens struktur. Detta avgörs utifrån artens bestånd, bevarandestatus och biologiska egenskaper.
Kammarrätten framhöll att björnpopulationen såväl nationellt som regionalt överstiger referens- och miniminivåerna. Vidare har licensjakten begränsats till åtta jaktområden. Mot bakgrund av bland annat detta fann domstolen att den beslutade licensjakten skulle tillåtas. Överklagandena avslogs därför.
HFD prövar
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har nu meddelat prövningstillstånd i målet. Frågan som intresserar domstolen avser ”bedömningen enligt jaktförordningen av om licensjakt efter björn är lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning, mot bakgrund av att sådan jakt enligt art- och habitatdirektivet endast får ske i begränsad mängd”.
HFD förordnar även att Naturvårdsverket ska avge yttrande i målet innan den 30 mars 2023. (Blendow Lexnova)
