Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Lexbase visar på ett grundläggande fel i grundlagarna – TF och YGL har nått vägs ände”

Debatt
Publicerad: 2014-02-13 10:36

DEBATT – av Martin Brinnen, jur. kand, yttrandefrihets- och integritetsexpert och f.d. utredningssekreterare och expert i Yttrandefrihetskommittén

 

Vilken yttrandefrihet vill vi ha?

Med utgivningsbevis kan databaser som Lexbase hamna under det särskilda grundlagsskydd i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som är avsett att skydda den massmediala kommunikation som är så viktig i en demokrati.

Lexbase har försvunnit – i vart fall för tillfället – men liknande tjänster finns och fler lär komma. Nya affärsidéer som bygger på utgivningsbevisen smids säkerligen redan nu. Varför inte samla in domar och beslut från samtliga förvaltningsdomstolar och myndigheter? Eller varför inte samla in allehanda personuppgifter från sociala medier och andra källor på nätet så kan ju en framtida arbetsgivare eller granne få skapa sig en ”rättvis” bild av den som ska anställas eller bli din granne.

Visst, det ger en fantastisk öppenhet men jag har svårt att tro att det är ett sådant samhälle vi vill ha. Och frågan som vi måste ställa oss är om det är denna form av yttrandefrihet är så viktig att den ska omfattas av det särskilda yttrandefrihetsskyddet i TF och YGL?

 

Det har aldrig varit avsikten…

Oavsett vad man tycker i den frågan kan man konstatera att det aldrig har varit avsikten med TF och YGL att de ska omfatta rena personregister. När bestämmelserna om utgivningsbevis infördes i YGL var det ett försök att anpassa 1700-talets yttrandefrihetsreglering i TF till den moderna informationstekniken.

Flera aktörer pekade redan då på att utvidgningen i YGL skulle medföra en allvarlig inskränkning av integritetsskyddet. Även Konstitutionsutskottet insåg integritetsriskerna och nämnde att grundlagsskyddet ”kan i värsta fall komma att omfatta databaser som utgör rena personregister” (2001/02:KU21 s. 32). Bakgrunden till uttalandet var riskerna för ett minskat integritetsskydd men också risken för att grundlagarna skulle anses komma i konflikt med EU:s dataskyddsdirektiv.

Yttrandefrihetskommittén som fick uppdraget att undersöka integritetsriskerna med utgivningsbevisen valde att tolka utredningsuppdraget som om det gällde frågan om att införa ett nytt integritetsskyddsbrott inom grundlagarna. Den egentliga frågan, om grundlagarnas tillämpningsområde hade utsträckts för långt, tappades av någon anledning bort (SOU 2012:55 s. 419 f.).

 

Förtal är inte ett tillräckligt integritetsskydd

Vissa debattörer hänvisar till att det redan finns ett integritetsskydd i TF och YGL i och med att förtal är ett tryck- och yttrandefrihetsbrott. JK har också få ta emot ett hundratal anmälningar mot Lexbase.

Förtalsbrottet har sin grund i skyddet för en persons ära och var ursprungligen avsett att få duellanter att gå till domstol i stället för att skjuta ihjäl varandra. Även om förtalsbrottet, i brist på annat integritetsskydd i svensk rätt, har tänjts ut så har det egentligen lite att göra med skyddet mot personregistrering. Förtal är inte avsett att motverka de integritetskränkningar som uppkommer vid massregistrering av personuppgifter.

De allra flesta av de webbplatser som har utgivningsbevis är seriösa och innehåller inga övertramp. Men vi kanske måste fundera på vilket sätt deras verksamhet hade hotats om de hade fallit utanför TF och YGL.

Vi har ett mycket starkt skydd för yttrandefriheten även utanför TF och YGL – bland annat i RF (regeringsformen) och EKMR (Europakonvetnionen för mänskliga rättigheter).

Även personuppgiftslagen, som målas upp som det stora hotet mot yttrandefriheten, innehåller omfattande undantag för yttrandefriheten som i vissa avseenden går längre än TF och YGL. Värt att notera är även att den svenska personuppgiftslagen gör skillnad mellan personuppgifter i löpande text och i register. Yttrandefrihetsintresset anses vara särskilt starkt vid behandling av personuppgifter i löpande texter medan integritetsskyddet oftast väger tyngre vid behandling i personregister.

 

Men problemet är större än utgivningsbevisen

I grund och botten handlar det egentligen om vad som borde omfattas av det särskilda grundlagsskyddet i TF och YGL. Det formella tillämpningsområdet innebär att i princip allt som publiceras i de medieformer som anges i TF och YGL omfattas av grundlagsskyddet, oavsett innehåll och syftet med publiceringen.

Att läkemedelsförpackningar, tryck på tröjor m.m. omfattas av grundlagsskyddet har tidigare ansetts acceptabelt eftersom lagstiftningstekniken ger så starkt skydd i övrigt. Men ska nu även personregister anses vara ett acceptabelt offer på TF:s och YGL:s altare?

 

TF och YGL har nått vägs ände

Jag anser att Lexbase är ytterligare ett exempel på att den lagstiftningsteknik med ett formellt tillämpningsområde som finns i TF och YGL inte längre håller måttet. Den första TF tillkom 1766 efter att boktryckarkonsten hade rubbat maktens och kyrkans informationsmonopol. Den omdaning av samhället som informationstekniken och internet har fört med sig är troligtvis av ännu större proportioner.

I dag diskuteras på allvar att den tryckta tidningen kommer att försvinna inom ett antal år, vilket framstod som omöjligt bara för ett decennium sedan. Det i sig kan vara ett skäl till att fundera över vad så viktiga värden som yttrandefrihet och integritetsskydd innebär i det moderna samhället. I stället för att slaviskt hålla fast i en lagstiftningsteknik som skapades för över 250 år sedan då den tryckta skriften var det enda sättet att kommunicera med allmänheten måste vi börja en mer förutsättningslös diskussion om framtidens yttrandefrihetsreglering.

 

En yttrandefrihetsreglering utifrån vår europeiska rättstradition?

Det finns ingen ”quick fix” för att omstöpa vår starka yttrandefrihetstradition till att passa in i informationssamhällets tidevarv. Stora frågor kräver stora tankar och långa betänketider. Men vi får inte vara så stolta över vår starka yttrandefrihetstradition att vi bortser från hur resten av västvärlden har löst dessa frågor.

Min personliga uppfattning är att vi borde närma oss den modell som finns i bland annat Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Där fastställs de huvudprinciper som domstolar kan uttolka utan att behöva ägna sig åt formella tillämpningsregler om något är uttryckt i en skrift som är tryckt eller inte eller liknande. Det ger en mer nyanserad bedömning och möjliggör att motstående intressen kan vägas mot varandra.

Konventionen och praxis från Europadomstolen och EU-domstolen ger vägledning i uttolkning av de övergripande principerna. Konventionen liksom EU-rätten ger dessutom varje land stor frihet att utforma egna lösningar vilket gör att vi borde kunna behålla vår yttrandefrihetstradition även om vi släpper det formella tillämpningsområdet.


Dela sidan:
Skriv ut:


Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se