Mannen kom i kontakt med pojkarna på flera olika sätt. Till exempel var han farbror till en av pojkarnas mamma och intog enligt pojken en roll som ”låtsasmorfar”. Vidare var den tilltalade förordnad kontaktperson åt en annan av pojkarna.
Övergreppen begicks i den tilltalades bostad och vid ett flertal tillfällen bjöd han pojkarna på alkohol innan övergreppen.
Tingsrätten påpekade att ingen av pojkarna självmant anmält brotten samt att de alla redogjort för en nära och varm relation med den tilltalade.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom enbart på så sätt att en handling som bedömts som våldtäkt mot barn istället ska bedömas som sexuellt ofredande. En av pojkarna var över 15 år vid tiden för ett av övergreppen. Hovrätten framhåller att det därmed krävs att barnet ska ha stått under fostran eller liknande förhållande till gärningsmannen för att ansvar för våldtäkt mot barn ska vara aktuellt.
Hovrätten påpekar att pojken förvisso berättat att han upplevt den tilltalade som sin bästa vän och att den tilltalade berättat att han trodde att pojken uppfattat honom som en fadersgestalt. Men då pojken stått under sina föräldrars vårdnad är dessa omständigheter enligt hovrätten inte tillräckliga för att anse att pojken stod under den tilltalades vårdnad. Av detta skäl döms mannen för sexuellt ofredande istället för våldtäkt mot barn.
Fängelsestraffet sänks med sex månader jämfört med tingsrättens utdömda fem år. Som skäl för det förkortade fängelsestraffet uppger hovrätten dels att sexuellt ofredande är ett lindrigare brott än våldtäkt mot barn och dels att den tilltalade lider av en allvarlig hjärtsjukdom.
En nämndeman är skiljaktig i fråga om påföljd och anser att tingsrättens fängelsestraff bör fastställas.
