När en privatperson ville få mer information kring varför cykelförbud införts i anslutning till en fornlämning gjorde handläggaren på länsstyrelsen ogrundade påståenden om åtalsanmälan och om skadornas uppkomst.
Han uttryckte sig även raljant och antydde att anmälaren själv var inblandad. ’Justitieombudsmannen riktar nu kritik mot länsstyrelsen.
Det var i maj 2021 som Länstidningen Östersund publicerade en artikel med rubriken ”Fornminnen stängs av efter ökat slitage”. I artikeln angavs det att cyklister hade bidragit till ökat slitage på fornminnet Tibrandshögen, som är resterna av en borg från 1300-talet vid Storsjöns rand. Det framgick även att länsstyrelsen skulle vidta åtgärder.
Kontaktade Länsstyrelsen
En privatperson kontaktade med anledning av artikeln Länsstyrelsen och frågade hur man kommit fram till att just cyklister bidragit till ökat slitage på fornlämningen samt begärde en bakgrund eller ett underlag för beslutet om cykelförbud på fornminnet. Privatpersonen hade då viss kontakt med en handläggare, som efter viss korrespondens hänvisade till sin chef.
Privatpersonen har därefter vänt sig till Justitieombudsmannen, JO, med klagomål mot den aktuella handläggaren med anledning av hur han uttryckt sig. Till anmälan bifogades e-postkorrespondensen som parterna haft. ”Om du vill överklaga för att kunna fortsätta att skada fornlämningen får du vända dig till din riksdagsman för att söka ändra i lagen”, skriver handläggaren i ett av mejlen.
Tre månader senare skrev handläggaren i ett mejl att länsstyrelsen sammanställt en intern rapport över de konstaterade skadorna samt redogjorde för hur skadorna sannolikt uppstått och vad de skulle få för konsekvenser. Därefter skrev han följande:
”Diskuterar åtalsanmälan”
”Länsstyrelsen förbereder nu för nästa steg. Det vi diskuterar är en åtalsanmälan som då kommer att riktas mot Östersunds cykelklubb, som är den enda aktören i Jämtland med kapacitet att utföra skadegörelse av den här kalibern. Med detta följer konsekvenser av att vi som myndighet kommer att vara tvingade att lämna ut handlingarna till pressen. Alternativet är att klubben bestämmer sig för att ta ansvar för vad man åstadkommit. Backen behöver grusas upp, gräs planteras mm, vilket måste ske med handkraft till exempel. Det skulle säkert se bättre ut om ni visar er beredda att ta ansvar för vad ni gjort.”
Handläggaren uttryckte sig på ett liknande sätt några veckor senare och skrev då att man beslutat sig att gå vidare med åtalsanmälan samt skadeståndsanspråk. Dagen därpå skickade han ett mejl till ordföranden i den utpekade cykelklubben.
Handläggaren skrev:
”Därefter har jag i strid ström fått ta emot alltfler och allt otrevligare mejl från AA som säger att han representerar er klubb. Han har också ringt mina chefer och senast hotat med att han spelade in samtalet för att använda juridiskt.
Hans agerande har lett till att vi nu förbereder en åtalsanmälan och ett skadeståndsanspråk mot er klubb.
Ett betydligt bättre läge för alla parter hade varit om klubben varit beredd att ta ansvar för vad som skett och varit beredda att i samråd med oss sätta in åtgärder.
Företräder AA verkligen er, eller finns det någon mer sansad människa att tala med på klubben?”
Brustit
JO har i sin utredning hämtat in samtliga berörda handlingar och har även fått information från länsstyrelsen att det inte finns något tillsynsärende eller ärende om åtalsanmälan beträffande Tibrandshögen.
Länsstyrelsen har i dialog med JO även förklarat att man aldrig tar kontakt med enskilda när åtalsanmälan övervägs. Handläggaren i fråga har ansvarat för att utreda och dokumentera skadorna och borde ”rätteligen ha utrett skadorna tillräckligt för att veta om det fanns anledning att misstänka brott och om så varit fallet, överlämnat en åtalsanmälan till polis eller åklagare”.
Tillvägagångssättet har här brustit i förhållande till ordinarie förfarande och handläggaren har ”tyvärr inte formulerat sig på ett sätt som myndigheten önskar att en medarbetare ska uttrycka sig på”. Kontakterna har samtidigt inte varit förenliga med kraven på myndigheters saklighet och opartiskhet.
JO anser också att det finns skäl för att rikta kritik mot länsstyrelsen.
Utredningen visar att handläggaren vid flera tillfällen – både i kontakt med anmälaren och med cykelklubben – har uttalat sig på ett sätt som strider mot grundlagens krav på saklighet. Påståendena om åtalsanmälan har också varit felaktiga.
Handläggaren har också gett uttryck för uppfattningen att det var cykelklubben, där anmälaren var medlem, som orsakat skadorna på fornlämningen. Enligt länsstyrelsen finns det dock ingen utredning som stödjer denna uppfattning och handläggaren har alltså inte haft tillräckligt underlag för den slutsats han fört fram i korrespondensen.
Påtryckning
Därutöver har handläggaren skrivit att länsstyrelsen skulle kunna bli tvingad att lämna ut handlingar om skadornas uppkomst till medierna. ”Detta kan inte uppfattas som något annat än en påtryckning för att få AA att erkänna att klubben haft en del i skadorna på fornlämningen”, skriver JO – som också noterar att handläggaren i flera av mejlen uttryckt sig raljant om anmälaren.
JO ser sammantaget allvarligt på handläggarens agerande.
