DEBATT – av Maria Abrahamsson, jur. kand och riksdagsledamot (M)
Den långbänk som skyddet för hotade och våldsutsatta kvinnors personuppgifter har dragits i, är inte acceptabel. Därför är det självklart bra att riksdagen i dag beslutar om förstärkt skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer, mestadels kvinnor.
Dagens beslut är otillräckligt men i alla fall ett viktigt steg i rätt riktning och innebär att Skatteverkets möjligheter att begära biträde av socialnämnden i ärenden om kvarskrivning och sekretessmarkering lyfts fram i lagtexten.
Samtidigt förstärks sekretessen för personuppgifter i ärenden om kvarskrivning.
Men inte bara det. På riksdagsprosa uppmanas regeringen att skyndsamt ta fram förslag om ett starkare skydd för våldsutsattas personuppgifter. I uppmaningen ligger att regeringen ska skynda på det fortsatta arbetet med att skapa en sammanhållen och konsekvent lagstiftning på detta viktiga område. Allt för att våldsutsattas behov av starkare sekretesskydd ska kunna tillgodoses inom rimlig tid.
Samtidigt bör det sägas att det inte är på pin kiv som regeringen ännu inte har lagt fram fler skarpa förslag om hur sekretesskyddet ska kunna tillgodoses på ett bra sätt. Arbetet är komplicerat och innehåller svåra juridiska avvägningar mellan de utsattas skyddsbehov, rättssäkerhetens krav och vikten av insyn i den offentliga verksamheten. Därför har det tagit tid, lång tid.
Under de senaste 25 åren har frågan om stärkt sekretesskydd för personuppgifter behandlats av inte mindre än nio olika utredningar. Senast av Stalkningsutredningen och Folkbokföringsutredningen.
Ett axplock av remissvaren på promemorian som ligger till grund för de nu aktuella lagändringarna gör det också tydligt att materian är komplicerad.
Riksåklagaren framhåller till exempel att ingen lösning är optimal och att för- och nackdelar får vägas mot varandra.
Tingsrätten i Östersund betonar att det finns flera olika aspekter och att flera alternativa lösningar kan övervägas. Enligt domstolen kräver därför frågorna mer djupgående analyser och överväganden.
Förvaltningsrätten i Uppsala förordar en övergripande översyn av regleringen för skyddade personuppgifter där det också är viktigt att belysa de svårigheter skyddade personuppgifter kan medföra för domstolarna, till exempel vid delgivning.
Göra hovrätt är på samma linje och menar att det behövs ett större faktaunderlag i den övergripande översynen, så att det bland annat klargörs varför olika personers identitet kan ha röjts trots insatta åtgärder.
Domstolsverket tillstyrker i sitt remissvar att frågan om en mer sammanhållen och konsekvent ordning för hot- och riskbedömningar och för skyddsåtgärder övervägs vidare.
Också det Nationella centret för kvinnofrid vid Uppsala universitet ser problemen och anmärker: ”Skyddsåtgärden skyddade personuppgifter är svår att genomföra i ett samhälle som präglas av öppenhet och insyn, samtidigt måste personer som lever under hot och förföljelse få ett tryggt skydd”.
Sveriges kommuner och landsting pekar särskilt på att frågan om det inbördes förhållandet mellan ett fastställt skyddsbehov och familjerättsliga regler måste klargöras i det fortsatta utredningsarbetet.
Journalistförbundet understryker att utökade sekretessregler bör införas med största försiktighet och menar: ”Möjligheten av att använda sig av till exempel kvarskrivning får inte användas av personer som enbart vill undkomma offentlighetens ljus”.
Brottsförebyggande rådets remissvar sammanfattar ganska väl komplexiteten och ger också en förklaring till varför regeringar av skilda kulörer har haft så förtvivlat svårt att på ett bra sätt lösa frågan om skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer. Så här skriver BRÅ:
”Det är också uppenbart av den långa raden av utredningar som refereras i promemorian, att alltför många har utrett frågan utan att finna en tillfredsställande lösning. Den kommande utredningens sammansättning och direktiven till denna är därför av mycket stor betydelse, för att undvika att den blir ytterligare en i raden av utredningar som konstaterar att frågorna behöver utredas vidare. Brå kan inte nog understryka angelägenheten av att skydda personer som är utsatta för hot och våld.”
Jag är den första att instämma i det. Men det finns alltså förklaringar till att regeringen ännu inte levererat fler skarpa förslag. Men lita på att riksdagen nu kommer agera blåslampa för att regeringen snarast ska utarbeta – och inom rimlig tid – lägger fram förslag som löser problemen.
