Naturskyddsföreningen anmälde Per-Ola Eriksson till JO för hans handläggning av fyra ärenden. Föreningen menade att landshövdingenhade åsidosatt miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.
Naturskyddsföreningen hävdade att landshövdingen stoppat beslut att upphäva olagliga dispenser och skrivit in motiveringar som inte finns i den lista på särskilda skäl som kan läggas till grund för dispens.
Landshövdingen å sin sida hänvisade bland annat till EU-rätten och yttrade att vid en konflikt mellan bestämmelserna i miljöbalken och proportionalitetsprincipen eller skyddet för äganderätten har de sistnämnda företräde. Han menade att i de fyra fall som Naturskyddsföreningen tagit upp medförde tillämpning av dessa rättsprinciper att dispens bör medges från strandskyddet.
Per-Ola Eriksson anklagade Naturskyddsföreningen för påhopp på honom som person och menar att det inte har funnits någon anledning att kritisera honom.
Men Naturskyddsföreningen överklagade två av besluten. Mark- och miljödomstolen konstaterade i båda fallen att det inte förelåg förutsättningar att meddela dispens och de meddelade dispenserna upphävdes.
I alla fyra besluten hade länsstyrelsen skrivit att det saknats särskilt skäl för dispens men att området var glesbebyggt och att länsstyrelsen ”därav” beslutade att det ursprungliga beslutet om strandskyddsdispens alltjämt ska vara gällande.
Det skäl för dispens som angavs i besluten – att områdena är glesbebyggda – utgjorde inte det skäl som besluten grundades på. De skäl som länsstyrelsen hänvisar till i sitt remissvar finns det ingen antydan om i besluten. JO anser därför att landshövdingen inte har motiverat sina beslut på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen.
JO skriver att landshövdingens utformning av besluten också strider mot regeringsformens krav på saklighet. Däremot menar JO att det inte går att styrka att landshövdingen gjort detta uppsåtligt.
Enligt JO tyder den förklaring som landshövdingen lämnat på att han helt enkelt saknat den insikt om de krav som gäller myndighetsutövning som måste förutsättas av en person i hans ställning. JO skriver att landshövdingen varit oaktsam men att det inte kan bedömas som straffbart tjänstefel.
Däremot förtjänar landshövdingen Per-Ola Eriksson allvarlig kritik för sin hantering av ärendena, menar JO Lars Lindström.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
