Mannen stämde en annan man vid Attunda tingsrätt och begärde att den andra mannen skulle betala tillbaka ett påstått lån på 600 000 kronor till honom.
Den andra mannen protesterade och hävdade att han i och för sig hade tagit emot den 600 000 kronorna men att detta i själva verket avsåg betalning för aktier i ett bolag som parterna hade haft för avsikt att köpa tillsammans.
Samma princip som vid påstådd gåva
Enligt honom hade den man som nu krävde honom på betalning valt att dra sig ur aktieägarskapet till förmån för sin son – men låtit den redan överförda summan utgöra betalning för sonens andel i bolaget.
Tingsrätten konstaterade att det är den som påstår att en pengaöverföring skulle vara en gåva i stället för ett lån som har bevisbördan. Enligt tingsrätten kunde samma resonemang tillämpas på en situation där någon påstår att en pengaöverföring är betalning för ett köp istället för ett lån.
Tingsrätten ansåg att den bevisning som hade åberopats i och för sig gav visst stöd åt vardera parternas version. Eftersom svaranden inte hade visat att pengarna hade utgjort betalning för aktier dömdes han dock att återbetala summan.
Mannen överklagade till Svea hovrätt som rev upp tingsrättens dom.
Hovrätten vände bevisbördan
Enligt hovrätten kan bevisbördan inte alls läggas på den som påstår att en pengaöverföring skulle vara ett köp på samma sätt som den som påstår att det skulle vara fråga om en gåva.
Istället är det den som påstår att det skulle handla om ett lån som har bevisbördan, enligt hovrätten.
Hovrätten konstaterade att kärandens talan främst grundades på hans egna, knapphändiga uppgifter och ett vittnesmål som inte gav tillräckligt stöd till dessa uppgifter.
HD prövar fallet
Eftersom han därmed inte hade bevisat att pengaöverföringen hade utgjort ett lån så gick hovrätten på den andra mannens linje.
Hovrättens dom överklagades till Högsta domstolen som nu meddelar prövningstillstånd.
