Kammarrätten konstaterar att länsrätten utan närmare resonemang godtagit Socialstyrelsens bedömning att läkarens behandling varit felaktig, och menat att mannen inte förmått styrka motsatsen. Detta trots att av läkaren ingiven bevisning tyder på att kritiken var obefogad.
Därmed kan det enligt kammarrätten antas att muntliga förhör med de av läkaren åberopade sakkunniga hade kunnat bidra till en säkrare bedömning av frågan om den av honom utförda behandlingen skett i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Mot den bakgrunden, och med hänsyn till den ingripande åtgärd en återkallelse är för den drabbade, hade länsrätten inte bort avvisa yrkandet.
Kammarrätten menar vidare att den knapphändiga och allmänt hållna redovisningen länsrätten gett av sin bedömning och sina slutsatser inte medger några säkra bedömningar i dessa frågor och därför måste anses vara otillräcklig.
De brister som kammarrätten funnit i länsrättens handläggning och prövning av målet är enligt kammarrättens mening sådana att de i första hand bör åtgärdas vid förnyad handläggning i länsrätten. Länsrätternas domar ska därför undanröjas och målen återförvisas till länsrätten för förnyad handläggning.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
