Lagrådet – med de för detta justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Annika Brickman – behandlade regeringens förslag till ny sexualbrottslagstiftning vid sitt sammanträde igår.
Lagrådet hade anmärkningar när det gäller bland annat förslaget till hur den nya våldtäktsbestämmelsen ska utformas.
För att en sexuell handling ska omfattas av våldtäktsbestämmelserna krävs enligt den nu gällande lagen att den ”med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag”. I regeringens förslag ska dessa ord bytas ut mot ”med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag”.
Regeringens anger i sin lagrådsremiss att syftet med detta är ”att på ett bättre och tydligare sätt än i dag markera att det är kränkningen genom den sexuella handlingen som är det centrala i avgränsningen av våldtäktsbestämmelsen och inte sexualhandlingens tekniska karaktär”.
Regeringen understryker också att avgränsningen ska göras ”med utgångspunkten att våldtäktsbestämmelsen ska vara reserverad för de allvarligaste sexuella kränkningarna”. I annat fall kan det handla om sexuellt tvång.
Lagrådet skriver:
”Enligt Lagrådet accentuerar förslaget ett problem som finns redan enligt gällande lag.’Kränkningens allvar’ ska enligt förslaget användas som kriterium för gränsdragningen mellan två olika slags brott (och inte endast olika grader av samma brott). När rubriceringsfrågan väl är löst är kränkningens allvar en av de avgörande faktorerna för straffvärdebedömningen inom den tillämpliga straffskalan. Som lagstiftningen är upplagd förutsätts därvid att tvång till en sexuell handling som när det gäller ’kränkningens allvar’ inte är tillräcklig för att betecknas som våldtäkt ska kunna ha ett straffvärde som motsvarar fängelse upp till sex år medan tvång till en sexuell handling som vad gäller ’kränkningens allvar’ är tillräcklig för att betecknas som våldtäkt förutsätts kunna ha ett straffvärde som ligger på fängelseminimum.”
Lagrådet understryker att det – för att ett sådant system ska kunna hänga ihop – måste göras en skillnad mellan den kränkning som är relevant för själva gränsdragningen och den som är relevant för själva straffvärdebedömningen.
Att detta är avsikten bekräftas av författningskommentaren där det anges att det vid bedömningen av graden av kränkning inte är hela gärningen – med de medel som gärningsmannen har använt för att genomföra den – som ska bedömas utan enbart omständigheterna kring den sexuella handlingen.
Lagrådet skriver:
”Uppenbart är att det är förenat med betydande tillämpningssvårigheter att kunna genomföra en sådan distinktion på ett tydligt och konsekvent sätt. Men om den ska läggas till grund för lagstiftningen är det angeläget att den avsedda distinktionen markeras på ett tydligt sätt.”
