Det var vid Lagrådets sammanträde igår som förslaget om att ändra den så kallade asyllagen behandlades av de före detta justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Annika Brickman.
Lagförslaget går ut på att ge Migrationsverket utvidgade möjligheter att anvisa ensamkommande flyktingbarn till en kommun som inte har avtal med Migrationsverket om detta.
Lagrådet skriver:
”Förslaget innebär härigenom en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Enligt den vid den senaste grundlagsreformen införda föreskriften i 14 kap. 3 § regeringsformen bör en sådan inskränkning inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den.”
I förarbetena till den bestämmelse som Lagrådet hänvisar till betonas vikten av att det redan i lagstiftningsarbetet görs noggranna analyser av den påverkan som olika förslag har på den kommunala självstyrelsen – och inte minst i vilken mån skälen för en tänkt reglering motiverar intrånget i det kommunala självstyret.
Frågan har kommenterats av ett stort antal remissinstanser – inte minst kommuner – och från flera håll har det ifrågasatts om en tvingande lagstiftning står i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen.
Andra remissinstanser har däremot godtagit den proportionalitetsbedömning som förslaget bygger på. Man hänvisar då till att det allmänna intresset av att se till att mottagandet av ensamkommande flyktingbarn fungerar väger tyngre än kommunernas intresse av sitt kommunala självstyre – någonting som Lagrådet instämmer i.
Däremot är Lagrådet kritiskt till hur lagförslaget är utformat när det gäller möjligheten att överklaga Migrationsverkets beslut. Lagrådet skriver:
”Frågan om överklagbarhet eller om klagorätt för en kommun som av Migrationsverket ålagts att ta emot ett eller flera ensamkommande barn i enlighet med 3 § i lagförslaget berörs inte vidare i remissen. Inte heller behandlas dessa frågor i det betänkande (SOU 2011:64) som ligger till grund för förslagen i remissen. Lagrådet finner därför skäl att påpeka att det i 22 § i den nu aktuella lagen finns bestämmelser om överklagande av beslut.”
Av den paragrafen framgår att Migrationsverkets beslut får överklagas i förvaltningsdomstol. Något överklagandeförbud när det gäller Migrationsverkets beslut om anvisning till viss kommun finns däremot inte. Lagrådet skriver:
”Enligt Lagrådets mening kan det inte uteslutas att en kommun som ålagts att ta emot ensamkommande barn trots att kommunen motsatt sig detta på grund av bristande resurser eller möjligheter i övrigt skulle kunna anses berättigad att överklaga Migrationsverkets beslut. Om avsikten är att sådana överklaganden inte ska kunna tas upp till prövning anser Lagrådet att 22 § måste kompletteras.”
