Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter innehåller bestämmelser om straff för den som olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet eller som på annat sätt tar olovlig befattning med en företagshemlighet. I slutet av 1990-talet aktualiserades frågan om huruvida lagen i tillräcklig grad mötte kunskapsföretagens speciella behov. Under senare år har det diskuterats om lagen ger ett tillräckligt skydd mot att en arbetstagare utnyttjar eller röjer en företagshemlighet.
Utredningen ska ta ställning till om en utvidgning av lagens straffansvar behövs. Bland annat ska övervägas om dagens straffstadgande har en ändamålsenlig utformning. Vikt ska även läggas vid på vilket sätt man fått tillgång till företagshemligheten. En jämförelse med andra närbelägna straffstadganden ska även göras, som exempel kan nämnas missbruk av förtroendeställning.
Lagens skadeståndsbestämmelser som tar sikte på anställda kan idag inte tillämpas på situationer där arbete utförs av inhyrd personal från bemanningsföretag eller konsulter. Utredningen ska svara på om detta är en brist och hur den i så fall bör rättas till.
Avseende myndigheters befattning med företagshemligheter ska utredningen titta på situationer när myndigheter befattar sig med näringsidkares företagshemligheter. Komplikationer uppstår i sådana situationer eftersom handlingar som myndigheterna innehar utgör allmän handling och sekretesslagen inte alltid erbjuder ett tillräckligt skydd.
Lagen om företagshemligheter saknar idag bestämmelser om bevissäkring. Det kan för en näringsidkare som vill initiera en prövning av ett påstått angrepp på företagshemligheter finnas ett behov av att i ett tidigt skede kunna säkra bevisningen om saken.
Utredningen ska redovisas senast den 2 maj 2008.
Maria Larsson
