”Kvotering signalerar att kvinnor inte klarar advokat- och delägarkarriären lika bra som män”

DEBATT – av Helena Rosén Andersson, advokat och delägare, Advokatfirman Lindahl

När Charlotte Forssander på Vinge beskriver livet och förutsättningarna på en advokatbyrå, och därmed även den jämställda kultur som finns kollegor emellan, så träffar hon mitt i prick (Dagens Juridik 2014-12-01). Debatten om jämställdhet är viktig, och inte minst är det viktigt att vi kvinnliga delägare hela tiden för den.

Min bakgrund från två stora byråer och arbete som domare i allmän domstol har gett mig insikter och erfarenheter. En jämställd byrå är inte samma sak som en byrå med en viss andel kvinnliga ägare. Det är en kulturfråga. Därför anser jag att kvotering, som från tid till annan också debatteras, är både onödigt och felaktigt. Jag ser därför anledning att här även kommentera den frågan.

De stora affärsjuridiska advokatbyråerna arbetar med tydlig fokus på att coacha kvinnliga biträdande jurister. Kvinnors möjligheter att göra en advokatkarriär är ju ingen ny fråga.

Under de senaste åren har byråerna skapat gynnsamma karriärförutsättningar för alla – kanske främst för kvinnor – exempelvis genom nätverk och mentorskap. Det finns anledning att invänta resultatet av dessa könsneutrala åtgärder. Jag tror vi kommer få se en mer jämställd delägarrepresentation inom de stora advokatbyråerna där fler kvinnliga delägare bidrar till byråns intäkter och utveckling.

Biträdande jurister – både män och kvinnor – behöver stöd för att vilja välja advokat- och delägarkarriären. Att tro att de privata utmaningarna blir mindre av att kvotering införs är ett misstag. Jag anser att kvotering även skickar en helt felaktig signal – inte att kvinnor klarar advokat- och delägarkarriären på samma villkor och lika bra som männen, utan tvärtom att de inte gör det eftersom de blivit inkvoterade! Just för att de är kvinnor.

Det finns fler skäl mot att använda kvotering som lösning – diskrimineringsskäl, företagsekonomiska skäl, kompetensskäl och kulturella skäl.

För att fler kvinnliga biträdande jurister ska kunna göra en delägarkarriär på en advokatbyrå måste arbetet i stället siktas in mot just det som lyfts av Charlotte Forssander – att undvika att kvinnor, som vill och kan bli delägare, hoppar av. Där görs ett arbete som måste fortsätta.

Det är viktigt att vi verkar för att fler kvinnor rekryteras till delägare, så att förebilderna blir fler. Det ska handla om en aktiv och medveten prioritering för att skapa ännu mer moderna arbetsplatser som kan möta marknadens krav. Den prioriteringen ska självfallet inte ske på bekostnad av männens möjligheter eller innebära andra krav för kvinnor än vad byrån annars ställer upp för att bli delägare.

Vi kan alla önska att utvecklingen gått fortare framåt. Men det betyder inte att vi gör fel saker. Tvärtom.

Låt oss fortsätta med arbetet och använda befintliga kvinnliga delägare på de stora advokatbyråerna som tydliga mentorer och förebilder!