En kvinna mötte någon gång på 90-talet en man på ett sjukhus för rättspsykiatrisk vård. År 2008 tog kvinnan återigen kontakt, då med hans familj, för att försöka leta rätt på honom. Familjen uppgav att kvinnan ringt, skrivit meddelanden och kommit till familjemedlemmars bostäder och ryckt i dörrar och skrikit.
Hon har vid dessa tillfällen uppträtt hotfullt och till exempel nämnt barn i familjen och deras personnummer. Kvinnan har tillslut fått tag på mannen varvid trakasserierna fortsatt. Vidare har även poliser som varit inblandade i anmälningar mot kvinnan blivit utsatta för liknande trakasserier. Själv anförde kvinnan att det endast rört sig om ett fåtal sms och telefonsamtal, dock inga som varit hotfulla.
Tingsrätten bedömde kvinnans uppgifter som motsägelsefulla och osammanhängande medan familjens och polisernas berättelser varit samstämmiga och av rätten bedömdes som tillförlitliga. På grund av detta samt att övrig bevisning i målet talade för målsägandenas utsagor, lade tingsrätten målsägandenas berättelser till grund för åtalet som därigenom ansågs styrkt.
Tingsrätten dömde kvinnan för ofredande, sexuellt ofredande och grov vårdslöshet i trafik och överlämnade henne till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Kvinnan ålades även att betala skadestånd till mannen, merparten av hans familj samt till poliserna.
Hovrätten ändrar nu tingsrättens dom endast så att kvinnan döms även för att ha ofredat mannens ena syster.
