Den kvinnliga professorn hade enligt Vetenskapsrådet ”agerat oredligt” i sin forskning om transplantation av biosyntetiska hornhinnor. Rådet baserade sitt beslut på en bedömning som gjorts av Fakultetsstyrelsen för medicinska fakulteten vid Linköpings universitet.
Enligt Fakultetsstyrelsen hade hon agerat oredligt ”genom upprepad oaktsamhet och felaktigt medförfattarskap” bland annat i en studie där transplantation av biosyntetiska hornhinnor skett på patienter utan forskarens vetskap och utan adekvata djurförsök.
I april 2016 beslutade Vetenskapsrådet att avbryta utbetalningen av medel till kvinnans projekt.
Nytt utlåtande
Kvinnan begärde omprövning av beslutet och krävde att man skulle inhämta ett yttrande från Expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden.
Expertgruppen kom då fram till att kvinnan inte alls hade gjort sig skyldig till någon vetenskaplig oredlighet. Men Fakultetsstyrelsen stod fast vid att hon ändå agerat oredligt i ett av fallen och att pengarna därför fortfarande skulle stoppas.
Kvinnan överklagade Vetenskapsrådets beslut och yrkade att det skulle upphävas. Förvaltningsrätten bedömde att det inte fanns skäl att ifrågasätta Expertgruppens bedömning om att kvinnan inte gjort sig skyldig till vetenskaplig oredlighet.
Fel av domstolen
Vetenskapsrådet överklagade och hävdade att förvaltningsrätten inte hade haft rätt att pröva själva frågan om oredligt forskningsagerande och att det var fel av domstolen att lägga ”ett icke bindande yttrande” från Expertgruppen till grund för sin dom.
Vetenskapsrådet ansåg också att förvaltningsrätten borde ha anlitat en egen expert för att klara av att ta ställning till uppgifterna om professorns oredlighet.
Måste finnas mer bevis
Men kammarrätten konstaterar att Vetenskapsrådet faktiskt inte har gjort någon självständig prövning av om forskarens handlande varit oetiskt eller inte. Istället har rådet enbart hänvisat till Fakultetsstyrelsen beslut, trots att det måste finnas även annan bevisning för att man ska ha rätt att avbryta utbetalningarna.
Dessutom konstaterar domstolen att Expertgruppens yttranden bör anses ha en ”särskild auktoritet” och att det i det aktuella målet inte har förts någon egentlig argumentation kring varför Fakultetsstyrelsens bedömning skulle väga tyngre.
Mot den bakgrunden ska Vetenskapsrådets beslut upphävas och professorn få tillbaka sina forskningspengar.
