De två poliserna var sambos och spenderade en helg på landstället för att vila upp sig efter att ha arbetat flera nattpass i sträck.
De åt kräftor och drack, vin, öl och starksprit tillsammans med en granne. Senare på natten när grannen gått hem och mannen gått och lagt sig kom kvinnan upp till sovrummet med ett vinglas i handen. Ett tumult uppstod och mannen fick en skärskada i pannan. Kvinnan tog också fram en kniv som hon bland annat skar sig själv med för att sedan försvinna från platsen. Hon återfanns senare ett par kilometer från sommarstället.
Polis kom till platsen eftersom mannen kontaktat en kollega och vän som i sin tur larmat polisen. Enligt vännen och de poliser som kom till platsen har mannen för dem berättat att kvinnan slagit vinglaset i huvudet på honom samt hotat honom med kniven.
Poliskvinnan nekar till anklagelserna och mannen menar att vännen och poliserna måste ha missförstått honom. Hur sårskadan uppkommit kan ingen av dem svara på. De båda medger att kvinnan hållit i en kniv men hon har aldrig riktat den mot mannen utan bara mot sig själv.
Tingsrätten dömde poliskvinnan till tre månaders fängelse för misshandel. Tingsrätten menade att det inte är ovanligt i mål som rör våld och hot i en nära relation att samtliga påståenden som skulle kunna föranleda brottsligt ansvar återtas.
Hovrätten friar nu poliskvinnan helt. Hovrätten konstaterar att utredningen i målet är sådan att det enda som knyter kvinnan till de påstådda gärningarna är de uppgifter som mannen ska ha lämnat till vännen och i de två polisförhör som tagits upp i samband med händelsen. Av rättsintyget och fotografier går det inte att dra någon bestämd slutsats om hur mannens skada uppkommit.
Enbart uppgifter under förundersökningen, som inte vidhålls vid ett senare skede, är utan stödbevisning inte tillräckligt för att anse åtalet styrkt, enligt hovrätten.
