Kvinnan från Falköping beställde förra året flera flygbiljetter med flygbolaget Malev via resebyrån One Ticket Away. Resebyrån betalade flygbolaget i förskott som dock sedan gick i konkurs.
One Ticket Away vände sig till kvinnan och krävde att hon skulle betala alla biljetter på totalt cirka 20 000 kronor. Kvinnan bestred kravet och tvisten hamnade i Skaraborgs tingsrätt.
One Ticket Way hävdade att de hade rätt till ersättning eftersom de bland annat bara hade fungerat som mellanhand mellan kvinnan och flygbolaget. Av domen framgår deras inställning:
”One Ticket Away AB har inte fått ut någon ersättning i samband med konkursen och har inte heller haft någon försäkring som täckt bolagets förluster eftersom någon sådan försäkring inte finns att tillgå. Det är vanligt förekommande att resebokaren får agera bank på detta vis och att slutkunden i efterhand ersätter resebokaren för dennes utlägg.”
Kvinnan menade dock att detta var fel och orimligt:
”Enligt branschpraxis beställer inte resebolagen resor innan slutkunden har betalt. One Ticket Away AB beställde dock resan av flygbolaget den 2 februari 2012 trots att betalning inte erlagts och den 3 februari 2012 ringde X (en anställt på One Ticket Away) och krävde att hon skulle betala för hela sällskapets biljetter. Hon fick då veta att flygbolaget gått i konkurs. Hon har därefter varit i kontakt med bland annat konsumentvägledare och har fått beskedet att hon inte är skyldig att betala eftersom hon inte kunnat få någon motprestation. Konsumentkreditlagens bestämmelser om stoppningsrätt bör vidare kunna tillämpas analogt. Även köplagen innehåller bestämmelser som ger part rätt att häva köp under vissa förhållanden. Därtill finns regler som ger konsumenten ångerrätt om vissa förhållanden uppfylls. Hon bör därför inte vara tvungen att fullgöra sin del av avtalet när hon redan innan visste att motparten inte kunde fullgöra sin del av avtalet.”
Tingsrätten utredde först frågan om om kvinnan – under alla omständigheter – kunde anses betalningsskyldig för samtliga biljetter, om hon hade haft ställning som ”fullmaktshavare” för de andra resenärerna. Tingsrättens skriver i sina domskäl:
”Käranden (resebyrån) har inte förmått visa att Y (kunden) uppträtt som fullmaktshavare gentemot dem. Det har istället framkommit genom den muntliga bevisningen att Y fått i uppdrag att vara kontaktperson för samtliga resenärer och varit den som rent faktiskt beställt biljetterna. Av den mailkonversation som båda parter åberopat framgår att man diskuterat namnen på övriga resenärer samt hur de skulle betala. Klart är att de skulle betala var för sig genom betalkort för att erhålla avbeställningsskydd. X på One Ticket Away AB måste således ha förstått att Y gjorde beställningen av flygbiljetterna inte för egen del utan även för andra resenärernas räkning. Hon kan därmed inte bli betalningsskyldig för mer än sin egen biljett.”
Tingsrätten går därefter över till att utreda om kvinnan överhuvudtaget ska betala sin egen biljett:
”På det aktuella förhållandet gäller varken köplagen eller konsumentköplagen. Tingsrätten anser dock att en analog tillämpning av den stoppningsrätt som finns vid befarat avtalsbrott enligt de nämnda lagarna kan göras. Möjlighet finns således att vidta åtgärder innan ett fullbordat avtalsbrott föreligger, om det finns anledning att befara att det kommer att inträffa. Enligt 61 § köplagen får en part inställa fullgörelsen och hålla inne sin prestation när det efter köpet visar sig i hög grad sannolikt att den andra parten inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser… Y har redan den 3 februari 2012 fått veta att flygbolaget Malev gått i konkurs. Då hon förstått att One Ticket Away AB aldrig skulle kunna prestera enligt avtalet anser tingsrätten att hon haft rätt att i analogi med köplagens regler hålla inne sin betalning. Hon är således inte skyldig att erlägga någon betalning till käranden varför käromålet i sin helhet ska ogillas.”
Domen överklagades till Göta hovrätt som till att bröja med också slår fast att kvinnan endast kan vara betalningsansvarig för sin egen biljett.
När det gäller frågan om det de facto föreligger en betalningsskyldighet skriver hovrätten i sina domskäl:
”En för målet central fråga är vilka som är avtalsparter när en resenär vänder sig till en resebyrå, av nu aktuellt slag, och beställer en biljett för färd med ett visst flygbolag. Tingsrätten har för sin del funnit att det är Y och resebyrån som är avtalsparter. Hovrätten gör i den delen en annan bedömning. I likhet med vad som anges i det i hovrätten åberopade rättsutlåtandet finner hovrätten att avtalet om flygtransport inte sluts mellan resenären och resebyrån utan mellan resenären och flygbolaget. Med detta synsätt agerar resebyrån som mellanman.
Vilka invändningar som med framgång kan riktas mot en mellanman beror på mellanmannens roll. I förevarande fall, där resebyrån enligt utredningen haft att betala för biljetterna för att kunna vidarebefordra dem till Y till avtalat pris, anser hovrätten att resebyrån endast haft en förmedlande roll som inkluderat uppdrag för såväl flygbolaget som för Y.”
Hovrätten anser att resebyrån har slutfört sitt uppdrag genom att boka och betala resan till flygbolaget och att man därför har rätt till ersättning. Av mejlkonversationen framgår att kvinnan har upplysts om att full betalning skulle ske omgående. Hon anses därför ha gett klartecken till resebyrån att köpa biljetterna till aktuellt pris.
Hovrätten beslutar att kvinnan ska betala närmare 3 400 kronor till resebyrån. Eftersom hovrättens dom gick resebyrån emot på en av punkterna ska parterna stå sina egna rättegångskostnader.
Foto: Peter Morrison/Scanpix
