I mars 2009 undertecknade en kvinna köpekontraktet för en Ferrari. Köpeskillingen uppgick till cirka 2,3 miljoner kronor och betalades dock från bankkonton som tillhörde kvinnans make.
Båda makarna använde sedan bilen men mannen stod för de löpande kostnaderna. Makarna skildes i februari 2012.
Mannen vände sig till Stockholms tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att han hade bättre rätt till bilen än kvinnan.
Han hävdade bland annat att hans ex-fru hade fått underteckna köpekontraktet eftersom han själv hade varit på viktiga möten den dagen och att hon hade registrerats på bilen av praktiska skäl. Mannen menade att han dock aldrig hade haft för avsikt att ge bort bilen till ex-frun.
Tingsrätten konstaterar nu att det är ostridigt att köpeskillingen har betalats från bankkonton som tillhör mannen och något annat är inte visat än att det är hans pengar som har använts vid bilköpet. Utgångspunkten är därför enligt rätten att det är mannen som är ägare till bilen.
Visserligen har ett vittne berättat att hon hört mannen prata om bilen som en gåva till ex-frun. Domstolen anser dock att vittnets uppgifter inte är tillräckligt tillförlitliga för att det därigenom ska anses visat att mannen har haft för avsikt att ge bilen till ex-frun. Mannens yrkande bifalls därför.
