Polis och ambulans kallades sommaren 2013 till en bostad i Örebro där en 64-årig man hade blivit allvarligt knivskuren. Mannen, som bland annat hade huggits i hjärtat, fördes till sjukhus men hans liv gick inte att rädda.
Hans hustru, en 35-årig kvinna, åtalades vid Örebro tingsrätt för mord, alternativt grov misshandel och vållande till annans död.
Makarna hade bråkat och kvinnan erkände att hon hade använt en kniv och skurit i 64-åringens tröja när han hade hållit fast henne. Innan dess hade hon skurit sönder sina egna nyinköpta kläder eftersom makarna hade bråkat om att hon shoppade för mycket.
Bråket hade, enligt den åtalade kvinnan, slutat med att 35-åringen slängde kniven på golvet men något knivstick hade hon aldrig utdelat.
Tingsrätten kommer nu fram till att det dock är styrkt att det är kvinnan som uppsåtligen har utdelat det dödande knivhugget. Den 64-årige mannen kan enligt domstolen inte ha huggit sig själv och det är också uteslutet att 35-åringens dotter, som också fanns på plats, hade använt kniven.
Hugget har visserligen utdelats med uppsåt men enligt domstolen finns det ingenting som talar för att 35-åringen har haft uppsåt att döda – inte ens ett så kallat likgiltighetsuppsåt.
Tingsrätten skriver i sina domskäl:
Det måste för K (kvinnan) varit uppenbart att det är livsfarligt att hugga, sticka eller stöta in en kniv i bröstet på M (mannen) varför hon genom att göra det i vart fall gjort sig skyldig till grov misshandel. Det finns ingenting i målet som tyder på att K, när hon utdelade hugget/sticket eller stöten med kniven i bröstet på sin make, hade direkt uppsåt till att döda denne. Hela K:s livssituation liksom hennes förtvivlan när hon på sjukhuset fick vetskap om att M avlidit talar istället emot detta.
Tingsrätten fortsätter:
”Som konstaterats ovan måste K vid gärningstillfället ha insett att gärningen var livsfarlig och trots risken för dödsfall i sitt upprörda tillstånd företagit den. För att en gärningsman ska anses ha begått en gärning med så kallat likgiltighetsuppsåt krävs dock att man insett risken för effekten, samt varit likgiltig, inte till risken för att gärningen skulle medföra en viss effekt utan till förverkligande av effekten. Tingsrätten anser det inte visat att K varit likgiltig till om hennes gärning skulle eller inte skulle innebära att hon berövade M livet.”
Kvinnan döms därför för grov misshandel och grovt vållande till annans död för att genom oaktsamhet ha dödat sin make. Hon döms till två och ett halvt års fängelse och ska även betala 150 000 kronor i skadestånd till 64-åringens anhöriga.
