Den 8 november 1994 hittades en avliden man vid ett flerfamiljs hus i Ronna i Södertälje. Mannen hade en kniv i ena handen och uppvisade ett flertal skador, bland annat djupa sårskador i halsen.
En förundersökning inleddes men lades ner i december samma år eftersom utredningen då pekade på att det handlade om ett självmord.
Erkände mord
I december förra året – alltså 22 år senare år senare – anmälde den idag 63-årig kvinna sig själv och överlämnade sig till polisen. Hon uppgav då i förhör att hon hade dödat mannen med en kniv och erkände mord.
Kvinnan åtalades också för mord men under rättegången ändrade hon sin inställning och förnekade att hon dödat mannen. Hon erkände däremot försök till mord.
Under rättegången genomfördes ett flertal förhör och det lades också fram en omfattande skriftlig bevisning i form av bland annat protokoll från brottsplatsundersökning och obduktion från 1994.
Tingsrätten skriver:
”Tingsrätten anser att det är utrett dels att mannen inte begick självmord och dels att han berövades livet av någon eller några personer.”
Kvinnan frikänns dock från alla misstankar om brott och skriver:
”Tingsrätten anser att det kan ifrågasättas om hon har berättat hela sanningen om händelsen och att det finns omständigheter som medför att hennes uppgifter inte kan bedömas som tillförlitliga i alla delar.”
Ologisk berättelse
I domen pekas på att kvinnans berättelse till vissa delar är direkt ologisk och motsägs av övrig utredning.
Tingsrätten konstaterar att finns alternativa gärningspersoner och att det som har framkommit om kvinnans missbruk av alkohol och narkotikaklassade tabletter och om hennes psykiska tillstånd i samband med att hon angav sig själv innebär att erkännandet inte kan ligga till grund för en fällande dom.
Domstolen är dock inte enig i bedömningen och de ledamöter som är skiljaktiga anser att kvinnans erkännande är tillförlitligt och att hon ska dömas för försök till mord.
