Den 26-åriga kvinnan har ett lättare begåvningshandikapp och bor ensam i en så kallad LSS-lägenhet. Den trettonåriga flickan var ofta i lägenheten och hälsade på, och har även sovit över där.
Kvinnan var vid tillfället ledsen för att hennes pojkvän gjort slut. Flickan ville vara hos henne som stöd. Kvinnan pratade inte så mycket med flickan, utan satt mest vid datorn och chattade om sex med en ung man.
Även trettonåringen såg när mannen tillfredställde sig själv framför kameran. Kvinnan uppger att hon då sade till 13-åringen att hon inte borde se det.
Sedan de båda varit och handlat, ätit middag och fikat, började trettonåringen prata om att hon aldrig blivit kysst. Kvinnan uppger att hon, när flickan fortsatte tjata om att hon skulle ”göra det hon gjorde” med sin före detta pojkvän, tog av flickan bh:n och tog hon henne på ena bröstet. Hon ska också ha vidrört flickans könshår.
Den 26-åriga kvinnan ringde några dagar senar upp flickans mamma och berättade vad som hänt. Trettonåringen har dock uppgett att kvinnan även våldtagit henne genom att bland annat hålla fast henne och föra in fingrarna flera gånger i hennes underliv.
Tingsrätten konstaterar att trettonåringens berättelse är relativt utförlig och detaljerad, och att en del inslag i berättelsen framstår som mindre trovärdiga. Detta gäller bland annat att kvinnan skulle ha gett flickan ett glas med grumlig vätska som fått henne att somna, och att kvinnan skulle ha smetat in flickan med kattavföring efter den påstådda våldtäkten.
På grund av detta anser tingsrätten att flickans utsaga inte kan betraktas som ”alltigenom trovärdig”.
Det står enligt tingsrätten klart att trettonåringen var med om någonting obehagligt hos kvinnan, men detta förhållande kan enligt tingsrätten inte tas till intäkt att hon blivit utsatt för övergrepp i den omfattning som påstås i åtalet.
När det gäller den 26-åriga kvinnans berättelse finner tingsrätten även denna relativt utförlig och detaljerad. Domstolen håller det inte för osannlikt att en trettonårig flicka av nyfikenhet på sexualitet kan ha uppträtt på det sätt kvinnan beskrivit att flickan gjorde. Hennes berättelse saknar tvivelaktiga inslag, och framstår som alltigenom följdriktig och trovärdig.
Vid en samlad bedömning anser tingsrätten att det inte är ställt utom allt rimligt tvivel att kvinnan förgripit sig på flickan som åklagaren påstått. Hon kan således inte dömas för grov våldtäkt mot barn.
Istället döms hon för sexuellt ofredande till 100 dagsböter om 50 kronor. Påföljden får anses vara helt verkställd genom det frihetsberövande som förekommit i målet. Kvinnan ska vidare utge 16 000 kronor i skadestånd till flickan.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
