En 70-årig affärskvinna döms för oredlighet mot borgenärer.
Hon överlät sin Östermalmsvåning till sin son – trots att hon var på obestånd och hade 97 miljoner kronor i skulder.
En affärskvinna som drivit en mycket omfattande näringsverksamhet, döms för oredlighet mot borgenärer. Kvinnan ska ha överlåtit sin bostadsrätt på Östermalm, som hade ett värde om 10-15 miljoner kronor, till sin son – trots att hon var på obestånd med 97 miljoner kronor i skulder.
Överlåtelsen ägde rum i september 2012 i Stockholm.
Förnekar brott
Kvinnan förnekar brott men har vidgått att hon genom gåva överlåtit 99 procent av sin bostadsrätt till sin son. Hon hävdar dock att hon vid gåvotillfället inte var på obestånd och har därmed inte agerat med uppsåt.
Affärskvinnan har drivit en friskvårds- och gymkedja. Verksamheten har finansierats bland annat genom lån tagna i OAO Bank Sankt Petersburg. Bolaget har haft ett lån i banken som affärskvinnan gått i borgen för. Hon har även personligen haft ett lån i banken. Lånen har i december 2011 sagts upp av banken.
Genom ett gåvobrev daterat den 3 juli 2012 har affärskvinnan överlåtit 99 procent av sin bostadsrätt på Östermalm i Stockholm till sin son. Affärskvinnan försattes sedan i personlig konkurs genom beslut av Stockholms tingsrätt den 11 november 2014 efter ansökan av banken.
Kvinnans uppgifter
Kvinnan har uppgett att påståendet om att hon var på obestånd är grovt felaktigt. Hon har inte haft för avsikt att skada banken och skulle aldrig ha skrivit över bostadsrätten om inte hennes rörelse var solid. Bostaden i Sverige och banklånen i Ryssland har varit två helt skilda saker, menar hon.
Hon har uppgett att åren 2011-12 var viktiga i hennes affärsverksamhet. Man investerade i nya anläggningar och verksamheten var på uppåtgående. Hennes företag var etablerad och hade över 20 år på marknaden. De hade klarat sig genom både krisen på 90-talet och finanskrisen. Vidare har hon uppgett att säkerheterna för lånen var i maj 2012 värda 1,5 gånger mer än skulderna.
Tingsrätten: betalningsoförmågan var inte tillfällig
Tingsrätten konstaterar att det är klarlagt att affärskvinnan har givit bort 99 procent av andelarna i bostadsrätten till sin son. Av gåvobrevet framgår att lånen inte övertogs av gåvotagaren, att gåvotagaren inte fick pantsätta, belåna, överlåta eller på annat sätt förfoga över sin andel utan gåvotagarens medgivande samt att gåvan inte skulle avräknas som förskott på arv.
Tingsrätten anser att gåvan fullbordades den 19 september 2012 då affärskvinnans son antogs som medlem i bostadsrättsföreningen.
Tingsrätten skriver i domen att det är klarlagt att affärskvinnan och friskvårds- och gymkedjan under våren 2012 inte kunde betala förfallande skulder och att banken vid gåvotillfället framställt krav mot affärskvinnan om sammanlagt över en halv miljard rubel som var förfallna till betalning. Tingsrätten konstaterar vidare att hennes betalningsoförmåga vid gåvotillfället inte var tillfällig.
Två ryska domar och en tredskodom i Stockholm
Åklagaren har i målet även åberopat två ryska domar från den 30 oktober och 29 november 2012. Av domarna framgår att sedan banken ansökt om konfiskering/utmätning av pantsatt egendom för indrivning av friskvårds- och gymkedjans lån har den ryska domstolen beslutat att egendomen ska försäljas på offentlig auktion för betalning av skulderna.
Utredningen visar även att affärskvinnan enligt en tredskodom från Stockholms tingsrätt den 12 februari 2013 förpliktades att betala upplupna kapitalbelopp avseende lånen om drygt 500 miljoner rubel samt upplupna och framtida räntor på beloppen. Det förhållande att tredskodomen vann laga kraft talar enligt tingsrättens mening också för att affärskvinnans oförmåga att under våren 2012 betala skulderna till banken inte var tillfällig.
Kvinnans konkurs
Av de handlingar som åklagaren åberopat från det svenska konkursförfarandet framgår att affärskvinnan försattes i konkurs den 11 november 2014, att hennes kända skulder vid konkursutbrottet uppgick till drygt 97 miljoner kronor och att tillgångarna bestod av hennes ägande om en procent i bostadsrätten. Konkursförvaltaren har dessutom bedömt att affärskvinnan var på obestånd när tredskodomen meddelades och att obeståndstidpunkten sannolikt kan bestämmas till den 27 december 2011 eller möjligen ännu tidigare än så.
Tingsrätten anser att dessa uppgifter starkt talar för att affärskvinnan var på obestånd den 19 september 2012, vid gåvotillfället.
Det fanns ett uppsåt
Tingsrätten konstaterar att de objektiva förutsättningarna för ansvar för oredlighet mot borgenärer är uppfyllda. Vidare uppger tingsrätten att hon har varit en framgångsrik affärskvinna som drivit en mycket omfattande näringsverksamhet. Affärskvinnan har varit väl införstådd i friskvårds- och gymkedjans ekonomiska situation. Hon har även personligen tillställts betalningskrav på mycket stora belopp från banken och hon har vetat att skulderna inte var reglerade den 19 september 2012. Därmed har hon haft ett uppsåt när hon gav bort andelarna i bostadsrätten.
”Det har gått nio år sedan brottet begicks, vilket måste anses utgöra en ovanligt lång tid även med beaktande av brottets art. Med hänsyn till den långa tidsutdräkten finns, enligt tingsrättens mening, särskilda skäl att döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Tingsrätten anser att straffmätningsvärdet understiger sex månaders fängelse och bestämmer påföljden till villkorlig dom i förening med dagsböter”, skriver domstolen.
