En 48-årig kvinna dömdes i tingsrätten för grovt ocker, två fall av ocker av normalgraden samt grov urkundsförfalskning. Domstolen fann det ställt utom rimligt tvivel att kvinnan förmått sin granne, som led av Alzheimers sjukdom, att skriva över sin villa på henne. Hon hade även förfalskat namnunderskrifter för två vittnen, som när de hördes i tingsrätten helt förnekade att de hade bevittnat handlingen.
Efter överlåtelsen betalade grannen även hyra till kvinnan, vilket tog en betydande del av hans pensionsinkomster i anspråk. Enligt hyreskontraktet skulle den demente mannen även bekosta alla löpande kostnader för huset. Mannen betalade alltjämt hyra även efter att han flyttat till äldreboende och kvinnan hjälpte honom då även att ansöka om försörjningsstöd för att klara av att betala en högre hyra.
Tingsrätten ansåg att såväl överlåtelsehandlingen som hyresavtalet var att beteckna som ocker, samt att kvinnan även gjort sig skyldig till grov urkundsförfalskning då hon härmat vittnenas namnunderskrifter på överlåtelsehandlingen. Kvinnan hade även förmått mannen att underteckna ett testamente, vilket även det utgjorde en ockergärning enligt domstolen. Den tilltalade dömdes därför till två års fängelse samt ålades att betala skadestånd för fastighetens värde samt för hyresinbetalningarna, som enligt rätten utgått utan motprestation.
Hovrätten delade i huvudsak tingsrättens bedömning i fråga om skuld och rubricering, men konstaterade att ett gåvobrev som avser fastighetsöverlåtelse inte är en sådan särskilt betydelsefull handling som medför att brottet ska rubriceras som grovt, varför urkundsförfalskningen bedömdes vara av normalgraden. Domstolen ogillade även ett fall av ocker, eftersom fullbordanspunkten för det brott som avsett testamentet, testatorns död, inte passerats. Hovrätten gjorde dock ingen ändring i vare sig påföljds- eller skadeståndsdelen.
Högsta domstolen meddelar inte prövningstillstånd. Hovrättens avgörande står därmed fast.
