Kunden – som visade sig vara polis – hade väntat på en fotbehandling men börjat ta bilder med sin mobilkamera eftersom hon tyckte att salongen var smutsig. Den 51-åriga salongägaren hade å sin sida insisterat på att bilderna skulle raderas och hotat med att tillkalla polis.
Kunden hade då förklarat att hon själv var polis och att hon fick fotografera om hon ville. Hon kunde dock inte legitimera sig och 51-åringen ringde därför till polisen. Hon låste också salongen och vägrade – triots flera uppmaningar – att släppa ut kunden.
Först när polispatrullen kom till platsen 20 minuter senare öppnade salongägaren dörren.
I förhör har kvinnan uppgivit att hon låste dörren eftersom hon trodde att den andra kvinnan felaktigt hade utgett sig för att vara polis och att det inte hade haft något att göra med fotograferingen.
Tingsrätten anser att dessa uppgifter i och för sig kan ifrågasättas men att de vinner visst stöd av polisens händelserapport.
Om kundens påstående hade varit falskt hade hon gjort sig skyldig till föregivande av allmän ställning. 51-åringen hade då haft rätt att göra ett så kallat envarsgripande under förutsättning att hon genast hade tillkallat polis.
Salongägaren hade också genast ringt till polisen och kan enligt tingsrätten inte heller anses ha agerat på alltför lösa grunder – även om det rent faktiskt har saknats ett verkligt brott att ingripa mot. Tingserätten anser att det får godtas att 51-åringen har handlat utan brottsligt uppsåt och åtalet ogillas därför.
Tingsrätten skriver:
”Vid ett envarsgripande kan det inte krävas att det är fullt klarlagt att den som gripits har begått ett brott. X gripande av Y kan enligt tingsrättens bedömning i detta fall inte anses ha visats skett på alltför lösa grunder. Utredningen visar även att X i omedelbart samband med gripandet ringde till polisen. Även om frihetsberövandet således inte var rättsenligt, får X invändning om att hon saknat uppsåt till ett olagligt frihetsberövande godtas.”
