Den 43-åriga kvinnan åtalades vid Göteborgs tingsrätt för att ha knivmördat sin pojkvän med elva hugg i en lägenhet i Göteborg i augusti 2015.
Paret hade en historia av våldsamma bråk i samband med att de druckit alkohol och pojkvännen har vid ett tillfälle dömts för att ha misshandlat kvinnan genom att ha tagit strypgrepp på henne.
Kan varken erkänna eller förneka
Kvinnan har uppgett att hon varken kan erkänna eller förneka att hon har huggit pojkvännen eftersom hon inte minns händelsen då hon var kraftigt berusad och dessutom hade misshandlats av pojkvännen tidigare under kvällen.
Tingsrätten konstaterade att det var bevisat att kvinnan hade dödat pojkvännen.
Dessutom konstaterade tingsrätten att flera av knivhuggen hade riktats mot vitala delar av kroppen och varit av sådan omfattning och kraft att kvinnan måste ha insett att pojkvännen sannolikt skulle kunna dö av dem. Därmed kom tingsrätten fram till att kvinnan i vart fall hade varit likgiltig inför risken av att pojkvännen skulle dö – och att hon alltså hade haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt.
Tingsrätten konstaterade dock att det var svårt att utreda vad som har hänt i lägenheten eftersom paret hade varit ensamma när knivhuggen utdelades. Det framgår dock av bland annat vittnesuppgifter och brottsplatsundersökningen att det har förekommit bråk mellan mannen och kvinnan.
Utsattes själv för våld
Två vittnen har berättat att de har hört pojkvännen hota kvinnan till livet vid upprepade tillfällen och att kvinnan har gråtit och skrikit ”aj” flera gånger.
Av ett läkarintyg framgår dessutom att kvinnan har utsatts för relativt omfattande våld under kvällen och skador på halsen tyder på att hon kan ha utsatts för strypgrepp.
Tingsrätten ansåg därför att kvinnan kunde ha haft rätt till nödvärn.
Tingsrätten pekade bland annat på att hon tidigare hade blivit utsatt för strypgrepp av sin pojkvän och skrev i sina domskäl:
”Tingsrätten anser att det inte kan uteslutas att X (den tilltalade) blev utsatt för ett liknande angrepp den 7 augusti (dagen för gärningen). Skadorna på henne och MÄ (den dödade pojkvännen) är väl förenliga med en sådan händelse. Det kan inte heller uteslutas att hon då befann sig i en livshotande situation.”
Frias från mordåtalet
Åklagaren hade enligt tingsrätten inte bevisat att hon i denna situation hade några andra handlingsalternativ som att lämna lägenheten eller göra andra överväganden. Därmed var det inte bevisat att hennes våld hade varit uppenbart oförsvarligt.
Hon friades därför från åtalet om mord av tingsrätten.
Åklagaren och pojkvännens anhöriga överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige som precis som tingsrätten ansåg att kvinnan hade befunnit sig i en nödvärnssituation. Till skillnad från tingsrätten ansåg dock hovrätten att de dödande knivhuggen hade varit ”uppenbart oförsvarliga”. Hovrätten bedömde dock att kvinnan hade varit mycket rädd och uppfattat att hon varit utsatt för ett dödligt våld som hon inte hade kunnat räkna med att få hjälp emot. Det har också varit fråga om ett snabbt förlopp där kvinnan, som var kraftigt berusad, enligt hovrätten fick antas ha befunnit sig i ett mycket trängt läge.
Dessa omständigheter har påverkat hennes möjligheter att överväga olika handlingsalternativ och begränsa sin våldsanvändning. Hovrätten ansåg därför att kvinnan ”svårligen hade kunnat besinna sig” och att hon skulle frias på grund av så kallad nödvärnsexcess.
Hovrätten fastställde därmed tingsrättens friande dom.
Dödsboet och pojkvännens anhöriga överklagade till Högsta domstolen som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd i målet. Hovrättens dom står därmed fast.
