Den 49-åriga kvinnan åtalades vid Malmö tingsrätt. Åklagaren krävde att hon skulle dömas för mord eller dråp alternativt grovt vållande till annans död.
Det var i augusti 2016 som kvinnan hade gått till mannens lägenhet. Hon har förklarat att hon gått hem till mannen för att köpa amfetamin - någonting som hon gjort många gånger tidigare.
”Märkte inte att han träffats av kniven”
Mannen, som tidigare hotat och slagit kvinnan, blev dock våldsam efter en diskussion om pengar och knuffade in kvinnan i en dörr så att hon slog i bakhuvudet. Kvinnans berättelse redovisas i domen:
”Hon skrek ’du rör mig inte mer’ flera gånger och tog samtidigt upp en kniv från sin väska, höll upp andra handen mot honom för att hålla honom ifrån sig samtidigt som hon backade bakåt mot ytterdörren. Trots detta fortsatte MÄ (mannen) gå mot henne. Hon svängde runt, la ner kniven i sin väska och gick ut från lägenheten. Hon förväntade sig att MÄ skulle komma efter och slå henne i bakhuvudet och dra henne i håret, eftersom han brukade göra det. Hon märkte inte att MÄ träffats av kniven.”
Strax efter att kvinnan hade lämnat lägenheten kom mannen dock ut i korridoren utanför lägenheten och blödde från ett sår i bröstet. Kvinnan vände då tillbaka, slet av sig sin klänning och tryckte den mot såret för att stoppa blodflödet samtidigt som hon utförde hjärt- och lungräddning på mannen.
Sticket i mannens bröst hade dock skadat hjärtat och hans liv gick inte att rädda.
Kvinnans version inte motbevisad
Det händelseförlopp som kvinnan har beskrivit motsägs inte av den tekniska bevisningen och enligt tingsrätten har åklagaren inte heller lyckats motbevisa hennes uppgifter.
Tingsrätten utgår därför ifrån kvinnans berättelse om att knivskadan har uppkommit genom att mannen, trots kvinnans uppmaningar, närmat sig henne när hon haft kniven höjd framför sig och att han själv har orsakat sig den dödliga skadan.
Mot bakgrund av mannens agerande före knivskärningen kan det inte anses ha varit oaktsamt av kvinnan att ta fram och hålla kniven framför sig och hon ska därför inte heller dömas för vållande till annans död.
