En man var lagfaren ägare till en fastighet. Ett hus på fastigheten beboddes av mannen själv och hans sambo, medan det i ett annat bodde ett gift par. Tomten avstyckades och delen med det andra huset således till det gifta paret.
Två veckor efter det att mannen insjuknat akut undertecknade sambon, med stöd av fullmakt, ett köpekontrakt enligt vilket mannen överlät fastigheten till det gifta paret för 2,2 miljoner. Två månader senare meddelade mannen att försäljningen inte skulle genomföras, varpå makarna väckte talan mot honom och framställde att han vid vite skulle förpliktigas att utfärda köpebrev. Mannen avled ett år senare, och hans dödsbo inträdde som svarande.
En fullmakt gällande fast egendom ska enligt praxis uttryckligen ange att fråga är om just försäljning av fast egendom. Av fullmakten, som är rubricerad ”Fullmakt – samtliga angelägenheter”, framgår inte detta uttryckligen. Vad som sålunda är visat om uppkomsten till – och syftet med – fullmakten talade enligt tingsrätten entydigt för att den skriftliga avfattningen skulle tolkas restriktivt och inte omfatta försäljning av fast egendom.
Tingsrätten konstaterade vidare att fullmakten, vid dess utfärdande, inte var avsedd att användas vid försäljning av fast egendom. Att under de rådande omständigheterna begagna sig av fullmakten på det sätt som mannens sambo gjorde när hon undertecknade köpekontraktet måste enligt domstolen anses ha utgjort ett påtagligt eftersättande av mannens intressen, vilket makarna var medvetna om.
På grund av det anförda har kvinnan överskridit sin behörighet såväl som sin befogenhet och avtalet därför var att anse som ogiltigt. Käromålet ogillades därför.
Hovrätten fastställer nu tingsrättens dom.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
