I samband med att en kvinna och hennes sambo separerade under våren 2016 upprättades ett skuldebrev, som undertecknades av dem båda i oktober samma år, innebärande att kvinnan skulle betala två miljoner kronor till mannen senast i juni 2016.
Överenskommelsen grundades enligt ex-sambon på att kvinnan skulle kompensera honom för diverse utlägg som han gjort under deras 23 år långa samboförhållande.
Dellikvid för fastighetsköp
Enligt kvinnan har dock skuldebrevet avsett reglering av en så kallad dellikvid om två miljoner kronor som de båda betalade när de skulle köpa en fastighet av kvinnans styvfar.
Köpet kunde dock inte fullföljas eftersom banken inte accepterade ex-sambon som låntagare, och skuldebrevet motsvarade vad som betalats i dellikvid.
Kvinnan uppgav dock att hon aldrig överlämnade skuldebrevet till ex-sambon efter att hon skrivit under, och att det bara avspeglade en ”preliminär överenskommelse” eftersom de senare kommit överens om att de inte hade några krav mot varandra.
Annan man ville ha två miljoner
En annan man yrkade senare att Nacka tingsrätt skulle förplikta kvinnan att till honom utge två miljoner kronor, eftersom han menade att hennes ex-sambo överlåtit skuldebrevet till honom.
Kvinnan har bestritt att hon har en skuld till sin ex-sambo, och anförde att det i vart fall inte har skett en regelrätt överlåtelse av skuldebrevet till mannen.
Visat att skuldebrevet har överlåtits
Tingsrätten gjorde bedömningen att kvinnans berättelse vinner visst stöd av utredningen, men att hon inte har lyckats styrka sin invändning om att skuldebrevet inte ”avspeglar något bakomliggande rättsförhållande”.
Domstolen konstaterade därför att kvinnan har en skuld till ex-sambon i enlighet med vad som anges i skuldebrevet, och att det är visat att skuldebrevet senare överlåtits till mannen.
Överlåtelse har skett
Svea hovrätt delar tingsrättens bedömning om att det är visat att en överlåtelse faktiskt har skett och att kvinnan underrättats om detta.
Inte heller hovrätten anser att kvinnan har förmått styrka att skuldebrevet inte avspeglar något bakomliggande rättsförhållande.
Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
