Kammarrätten anser att fråga inte är om så kallat whiplashvåld – vilket tidigare varit utgångspunkten under ärendets prövning. Därför ska kvinnans tillstånd inte heller prövas mot de kriterier som gäller för denna typ av skada.
Kvinnan menar att smärtorna började i direkt anslutning till olyckan, men att hon trots detta på grund av läkares inrådan arbetade heltid i två månader innan hon sjukskrevs på halvtid. Arbetet underlättades med hjälp av förändrade arbetsuppgifter som bland annat innebar att kvinnan kunde anpassa sin arbetsdag utifrån dagsformen och slapp utsättas för stress, samt att hennes arbetsplats anpassades ergonomiskt utifrån hennes behov.
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för ett samband mellan olyckan och kvinnans mer bestående besvär som sätter ned hennes arbetsförmåga och som har medfört att hon har beviljats sjukersättning. Kvinnan har därmed rätt till livränta. Det ankommer på Försäkringskassan att bestämma livräntans storlek och för vilken tid den ska utgå.
