En kvinna ljög under vinnesförhör i tingsrättsförhandlingarna efter osämja med målsäganden.
Hon döms nu till tre månaders fängelse.
En kvinna döms av Stockholms tingsrätt för mened till fängelse i tre månader. Enligt åklagaren hördes hon som vittne under en brottmålsrättegång och har lämnat osanna uppgifter.
Kvinnan har under förundersökningen haft en helt annat berättelse om händelseförloppet från nattklubben Estelle i Stockholm den 7 juli 2019 än vad hon hade under tingsrättsförhandlingarna.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Kvinnans försvar
Kvinnan å sin sida har hela tiden förnekat gärningen och påstått att det istället var under förundersökningen som hon lämnat felaktiga uppgifter.
Det hon minns av händelsen är att hon stod ute och rökte och såg sin väninna stå och gråta med flera vakter runt omkring sig. När hon gick dit berättade hennes väninna vad som hade hänt. Hon hade själv inte befunnit sig vid nattklubbens toaletter vid händelsen.
När polisen förhörde henne hade hon och väninnan hunnit pratat ihop sig. Väninnan var rädd för mannen som nu misstänktes. Hon berättade för kvinnan att han var farlig och att hon ville att han skulle bli dömd. Kvinnan förhördes av polis två dagar efter händelsen och då ljög hon om iakttagelser som hon inte hade gjort.
Sedan väninnan bett henne att ljuga i polisförhören har de blivit ovänner och därför ville hon i tingsrätten berätta sanningen, uppger kvinnan.
Mannen friades i tingsrätten
Mannen som åtalades vid tingsrätten under sommaren 2019 för olaga frihetsberövande och olaga hot, frikändes.
Enligt tingsrätten fanns det, med anledning av alla ändrade uppgifter, utrymme för rimligt tvivel om mannen hade hotat och spärrat in väninnan mot hennes vilja i enlighet med gärningspåståendena. Hovrätten kom i stället att lägga de uppgifter som kvinnan och väninnan hade lämnat under förundersökningen till grund för bedömningen. Hovrätten dömde mannen för olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, och olaga hot.
Vad mannen gjorde
Tingsrätten hänvisar till hovrättsdomen där domstolen konstaterat är de uppgifter som kvinnan lämnat under förundersökningen är utförliga och detaljerade. Uppgifterna är också sammanhängande och logiska samt saknar svårförklarliga inslag. I förhören har hon redogjort för händelseförloppet som att hon själv iakttagit det, innefattande att hon bland annat såg att mannen drog med sig väninnan in på toaletten och att hon, ståendes utanför, själv hörde honom uttala hot.
Vidare berättade hon att hon såg väninnan gråta och var rädd i samband med att hon blev ivägsläpad samt att det var den åtalade mannen som höll i väninnan som hon hörde uttala hot vid och inne på toaletten.
”Av såväl tingsrättens som hovrättens dom framgår att de uppgifter hon lämnat i väsentliga avseenden överensstämmer med X.Xs (väninnans reds anm.) uppgifter under förundersökningen. Nämnda omständigheter talar med styrka för att N.N (Kvinnan reds anm.) själv har iakttagit det aktuella skeendet, och att de uppgifter hon kunnat lämna om det inte tillnärmelsevis enbart härrörde från vad X.X (väninnan reds. Anm.) hade berättat för henne”, skriver tingsrätten.
Efterhandskonstruktioner
Vidare skriver tingsrätten att kvinnans uppgifter som hon lämnat i det aktuella meneds-målet har ”i väsentliga avseenden varit vaga, svårbegripliga och inbördes motstridiga”. Tingsrätten menar att kvinnans uppgifter är efterhandskonstruktioner.
Tingsrätten uppger även att det ”har dessutom framstått som att hon, med anledning av den rädsla för Y.Y (mannen reds anm.) som hon gett uttryck för, har haft motiv för gärningen. Det står klart att hennes utsaga inte varit utan betydelse för den sak tingsrätten hade att pröva”.
