Två makar dömdes i tingsrätten för bokföringsbrott, grovt brott, som begåtts i den restaurangverksamhet som de drivit tillsammans. En av makarna, som drivit verksamheten, fälldes även för grovt skattebrott och dömdes till åtta månaders fängelse, medans hans fru, som innehaft den enskilda firma som verksamheten bedrivits genom, dömdes till villkorlig dom och samhällstjänst.
Tingsrätten konstaterade att bokföringen för verksamheten varit så bristfällig att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak kunnat bedömas samt att intäkter och moms inte redovisats med betydande belopp med stor ekonomisk vinning som följd.
Tingsrätten ansåg att den make som drivit verksamheten burit ansvaret för de oriktiga uppgifter som lämnats till Skatteverket och fann anledning att ogilla åtalet mot hans fru, då hon förlitat sig på sin mans skötsel av verksamheten. Med hänsyn till att bägge brotten bland annat rört betydande belopp och innefattat brukande av osanna handlingar ansåg rätten att gärningarna var att bedöma som grova.
Maken, som dömts till fängelse, överklagade tingsrättens dom och yrkade i första hand att åtalet skulle ogillas i sin helhet, och i andra hand att han skulle medges strafflindring.
Hovrätten gör ingen annan bedömning än underinstansen i skuldfrågan och anser att bokföringsbrottet som makarna dömts för är att bedöma som grovt. Domstolen konstaterar dock att brottsrubriceringen grovt skattebrott är förbehållet den mest allvarliga skattebrottsligheten och anser inte att de aktuella beloppen kan betecknas som betydande i skattebrottslagens mening. Skattebrottet ska mot denna bakgrund bedömas som brott av normalgraden.
Mot bakgrund bland annat av den ändrade brottsrubriceringen, den tid som förflutit sedan brotten begicks och då mannen inte befaras göra sig skyldig till fortsatt brottslighet finner hovrätten att påföljden kan stanna vid villkorlig dom förenad med dagsböter.
