”Kritiken mot den friande hovrättsdomen övergick i ren lynchning – numera sker det via internet”
DEBATT – av advokat Per E Samuelson
En friande våldtäktsdom i Svea hovrätt väckte under oktober månad 2013 en våldsam debatt, vilket nog inte har undgått någon, allra minst oss jurister.
Sin vana trogen jagar svenska journalister i drev. Under några veckor ylade nästan alla ledande journalister tillsammans i vargflocken. Sedan blev det tyst för då hade drevet gått vidare till nästa snuttifierade rättshändelse.
Kvar finns sex frikända pojkar som för alltid blivit uthängda och förtalade på internet i en massmedial kölhalning som torde sakna motstycke. Bakgrunden är följande:
Solna tingsrätt fällde den 14 juni 2013 sex unga pojkar för en händelse som inträffade i en lägenhet i Tensta den 2 mars 2013.
Fem dömdes för grov våldtäkt. En sjätte för försök. Två var 15 år gamla då händelsen inträffade. Övriga fyra var 16 år. De var alltså bara barn. Man kan av olika skäl inte ställa samma krav på barn som på vuxna. Påföljden för samtliga blev därför mild. Ungdomsvård för samtliga. Ingen frihetsberövande påföljd utdömdes.
Tingsrättens fällande dom väckte ingen större uppmärksamhet.
Hovrätten ändrade den 27 september 2013 tingsrättens dom och ogillade åtalet.
Det är inget konstigt med att domar ändras. Sådant händer hela tiden. Skälet den här gången var att fallet låg på gränsen för rekvisitet ”hjälplöst tillstånd”, vilket tydligt framgår av både tingsrättens och hovrättens domskäl.
Eftersom rekvisitet ”hjälplöst tillstånd” utmönstrades ur svensk rätt genom lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2013 fanns det heller inget prejudikatvärde i fallet. Föga överraskande meddelade därför riksåklagaren att man inte hade för avsikt att föra fallet vidare till Högsta domstolen.
Fallet är således – från juridiska utgångspunkter – helt normalt: det låg på den juridiska gränsen. Tingsrätten gjorde en mera vidsträckt tolkning av begreppet ”hjälplöst tillstånd” än hovrätten.
Man kan naturligtvis vara kritisk mot hovrättens snäva tolkning om man så vill. Och jag har inget emot att utgången i ett enskilt rättsfall diskuteras och kritiseras. Jag har själv många gånger, i den offentliga debatten, riktat frän kritik mot i mitt tycke felaktiga domar.
Men jag har aldrig lynchat min motpart.
Behandlingen av de frikända pojkarna har i den efterföljande offentliga debatten helt spårat ur och gått över i rena rama lynchningen, fullt jämförbart med gamla tiders tjära och fjädrar. Numera gör man det via internet, men resultatet är detsamma. De som drabbas får livet förstört.
Den som frikänns i domstol ska betraktas som oskyldig. Detta är en hörnsten i det demokratiska avtal som vi invånare i Sverige har träffat med varandra. Skuldfrågan i brottmål prövas av våra domstolar enligt lagar stiftade av Sveriges riksdag.
Blir man frikänd så ska man få sin heder och sin värdighet tillbaka och kunna gå vidare med sitt liv. Man ska inte få det förstört i alla fall, av en utomjuridisk lynchjustis iscensatt av en offentligt uppiskad pöbelmobb.
Kritiken mot hovrättens dom var redan från början omfattande och låg snart i utkanten av det acceptabla. Nakenprotester genomfördes utanför Svea hovrätt och en protestlista blev längre för varje dag som gick och omfattande i början på oktober över 80 000 namn.
Men i början av oktober gick kritiken över i ren lynchning. Knuffad över gränsen av två av våra ledande samhällsdebattörer.
I detta känsliga debattläge genomförde Lotta Bromé den 2 oktober 2013 en längre radiointervju med en expert, som förklarade innebörden av lagändringen den 1 juli 2013 och sade att pojkarna förmodligen hade dömts om händelsen inträffat efter det att den nya lagen trädde i kraft. Lotta Bromés kommentar blev: ”Så vi har alltså ett fall där en flicka blir våldtagen av sex för henne mer eller mindre okända män eller kompisar eller vad fasiken dom nu var men hon våldtogs på fel sida första juli är det det, det handlar om?”
Här låter Lotta Bromé sin egen åsikt skina igenom. Uttalandet kanske kan tyckas harmlöst, men blev startskottet till lynchningen.
Ungefär samtidigt publicerade Jenny Strömstedt en krönika i Expressen där hon bland annat kallade de frikända pojkarna för ”knullgubbar”:
”Knullgubbar. … I Tensta kommer en femtonåring snart att fylla sexton och kanske kommer tiden att läka minnena från den natt då hon mot sin vilja hade samlag med sex killar som stundtals låste in henne, raljerade med använda kondomer och stal hennes mobiltelefon. … Jag känner en sådan vredesmättad trötthet över världens alla knullgubbar. Var kommer de ifrån, alla de män som lider av en förvriden kvinnosyn, maktbehov och en oförmåga att känna empati och uppfatta gränser? … Sexualbrott väcker de mest primitiva känslor till liv. Sexualbrottslingar är de mest föraktade kriminella. Varför pågår de?”
Vad har resultatet blivit av debatten?
Jo, de friade pojkarnas namn och personuppgifter har delats på Facebook, Twitter och flera rasistiska sajter i aldrig tidigare skådad omfattning.
Den lokale moderatpolitikern Thomas Persson på sin Facebook-sida att pojkarna som friats från våldtäkt på flickan i Tensta borde ”grävas ner till huvudet och stenas”, allt illustrerat med en bild på en galge med hängsnara.
Ett Facebookinlägg med texten ”Namn och ålder på dom sex invandrarna som våldtog den 15åriga flickan och friades i hovrätten!” har delats över 180 gånger. Bland kommentarerna skriver en man att han ska ”döda dom om han ser dom.”
Även på Twitter hotas pojkarna. Två tweets med pojkarnas personuppgifter har tillsammans fått över 1 400 retweets. I texterna står det: ”Funderar på att leta upp er och låta er uppleva samma smärta” och ”Ni får gärna dö eller flytta tillbaka där ni kom ifrån”. En man i 60-årsåldern skriver ”6 st skott det är vad som behövs”. En annan: ”Skriv ut namn så folk får veta. Finns människor som kan döma OCH utföra straffet på samma gång”.
Varje gång någon googlar dessa pojkars namn eller personnummer så kommer denna uppsjö av grovt förtal att poppa upp. Det går inte att sudda bort någonting på internet.
Lotta Bromés och Jenny Strömstedts ansvar är blytungt. Man kan inte begära så mycket av allmänheten men av ledande samhällsdebattörer kan man begära desto mer.
Lotta Bromé och Jenny Strömstedt: Ni är två av Sveriges tyngsta samhällsdebattörer. Ni är skickliga, omtyckta för att inte säga folkkära, vilket gör att vanligt folk inte bara lyssnar på vad ni har att säga utan litar på era ord! Ni har gått i spetsen för en lynchning av sex unga pojkar – bara barn – som har deltagit i en ungdomsfest, med flickor i samma ålder, en fest som tyvärr spårade ur. Inget ger er rätten att lyncha pojkarna när hovrätten anser att de inte har gjort något brottsligt. Det minsta man kan begära är att ni genast använder ert enorma medieutrymme till att göra offentlig avbön!
Foto: TT
