Nils Öberg är kritisk till domstolarnas val av kortare påföljder och skriver:
”Grundprincipen för val av påföljd är enkel: allvarligare brott bör leda till fängelsestraff i ett år eller mer, medan mindre allvarliga brott bör leda till någon annan påföljd än fängelse, normalt villkorlig dom eller skyddstillsyn. Detta kallas för ettårspresumtionen.”
Intagna deltar inte i insatser
Nils Öberg skriver att ”nära 70 procent av fängelsedomarna är kortare än ett halvår – trots ettårspresumtionen”.
Öberg vill prata om de alternativa påföljder som går att döma ut istället för ett fängelsestraff. Han pekar på att, utöver fängelse, finns böter, villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.
Kortare fängelsestraff kan också avtjänas i hemmet med fotboja, skriver Öberg.
Bakom Öbergs kritik ligger bland annat problemen med Kriminalvårdens uppgift att fylla fängelsetiden med konstruktiva insatser – någonting som kräver resurser, men som enligt Kriminalvården allt färre intagna är villiga att delta i:
’Att bara sitta av de korta fängelseveckor domstolen dömt ut, är ofta mer lockande”, skriver Öberg.
Öberg vill påverka domstolarna
Kriminalvården planerar att ”lansera ett utbildnings- och informationsmaterial riktat till landets tings- och hovrätter för att öka kunskapen om de möjligheter och begränsningar de olika påföljdsalternativen innebär”.
”Vi hoppas på en fördjupad dialog och en ökad samverkan med domstolarna”, skriver Öberg.
Öberg avslutar med att skriva:
”Rätt val av påföljd är en viktig förutsättning för att vårt arbete ska bli framgångsrikt och våra resurser användas effektivt. Med den utgångspunkten är det mycket svårt att förstå poängen med den utbredda användningen av korta fängelsestraff.”
