Utan att barnets särskilt förordnade vårdnadshavare informerades beviljades en intagen veckovisa telefonsamtal med sitt barn.
JO konstaterar att utredningen av barnets bästa var bristfällig eller obefintlig i de två besluten.
I en anmälan till JO framgår det att barnets särskilt förordnade vårdnadshavare först i efterhand fått kännedom om att mamman, som är intagen på anstalt, haft veckovisa samtal med barnet. Den intagna mamman ska även ha träffat barnet i samband med bevakad permission.
Den särskilt förordnade vårdnadshavaren lyfter i sin anmälan att hon inte gett samtycke till varken telefonsamtalen eller umgänget och inte heller informerats om det. Hon säger även att anstalten inte säkerställt att kontakten mellan den intagna och barnet skett på frivillig basis.
Kriminalvårdens bedömning
Kriminalvården konstaterar att det finns brister i handläggningen av de ärenden och i de beslut som anmälan rör. I beslutet att tillåta telefonsamtal utreddes inte relationen mellan den intagna och barnet, vem som är vårdnadshavare eller barnets bästa.
Om att den särskilt förordnade vårdnadshavare inte informerats skriver Kriminalvården att vårdnadshavares rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter i många fall även innebär rätt till insyn. Kriminalvården bedömer dock, med beaktande av barnets ålder vid beslutstillfället, inte att sådan information också borde ha lämnats i ärendet i fråga.
JO:s bedömning
JO konstaterar att i besluten om att tillåta telefonsamtalen stod det tydligt att anstaltspersonalen skulle inhämta muntligt samtycke inför varje samtal. JO kritiserar anstalten både för att detta inte gjordes, men även för att tillståndet beviljades med det villkoret.
”Av ordalydelsen i 7 kap. 27 § FARK Fängelse får det anses följa att ett beslut om
tillstånd inte kan beviljas förrän samtycke till kontakt har lämnats. Anstalten förtjänar kritik för att ha gett beslutet ett innehåll som inte är förenligt med gällande föreskrifter”, står det i bedömningen.
JO tar inte ställning till vems samtycke som borde ha hämtats in i det enskilda fallet.
Vidare konstaterar JO att anstalten haft tillgång till ett yttrande från socialtjänsten i den aktuella kommun som barnet bor. Där uppgavs barnets generella attityd till att ha kontakt med den intagna föräldern, men inte barnets inställning till veckovisa samtal. JO konstaterar att varken barnet, vårdnadshavaren eller socialtjänsten kontakts om de aktuella telefontillstånden.
”Handläggningen kan inte anses uppfylla vare sig förvaltningslagens krav på utredning eller barnkonventionens och FARK Fängelses bestämmelser om barnets bästa”, konstaterar JO och ger anstalten kritik.
