Ett vakthavande befäl verkställde ett fängelsestraff som den dömde redan avtjänat i häkte.
Han slipper dock disciplinpåföljd från Kriminalvårdens personalansvarsnämnd då hans agerande bedöms som ringa.
Det var i början av mars som en man greps och fördes till arresten i Uppsala, som hanteras av häktet i samma stad. När det vakthavande befälet för dagen kontrollerade mannen i Kriminalvårdsregistret upptäckte han att den aktuella mannen avtjänade ett fängelsestraff, att domen vunnit laga kraft, men att den inte verkställts. Det vakthavande befälet ansåg att verkställigheten skulle påbörjas och genomförde därför en verkställighetskontroll i samma register.
I slutfasen av kontrollen indikerade systemet ett fel. Det vakthavande befälet har i efterhand uppgett att det stod något ”dock längst och kring sista datumet”. Han tänkte att det var något som inte stämde i systemet, men eftersom mannens dom var verkställbar bedömde han att hinder mot att påbörja verkställighet saknades och han verkställigheten hade påbörjats samma kväll och Polisen hävde anhållandet en timme senare.
Dagen därpå upptäckte en klienthandläggare vid häktet att den intagne mannen verkställde en dom och öppnade Kriminalvårdsregistret, där hon kunde konstatera domen var en så kallad ”dock-längst dom” och att den intagne redan avtjänat påföljden i häktet. Han försattes därför på fri fot en kort stund senare efter att ha suttit felaktigt frihetsberövad i drygt tolv timmar.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
”Frias” av personalansvarsnämnden
Det vakthavande befälets agerande kom sedan att hamna hos personalansvarsnämnden, som beslutar att inte vidta någon åtgärd gentemot befälet. Nämnden konstaterar att händelser där personer frihetsberövas felaktigt är allvarliga och anser att inget tyder på att det vakthavande befälet saknar kunskap om vilka regler som gäller för inledande av verkställighet av ett fängelsestraff. Genom att inte ta reda på vad felmeddelandet i registret innebar har befälet därför åsidosatt en av sina skyldigheter i tjänsten.
Vid en sammantagen bedömning anses dock felet som ringa och det vakthavande befälet slipper därför disciplinpåföljd för sitt agerande.
