Det handlade om kränkande fotografering när en anställd vid ett demensboende i Göteborg filmade en förvirrad äldre kvinna och lade ut videon i en grupp på Snapchat, enligt hovrätten.
Gärningen har begåtts mot en dement person som haft svårt att värja sig av en person som haft till uppgift att vårda henne, men videon har varit mycket kort.
En kvinna i 25-årsåldern åtalades i Göteborgs tingsrätt med anledning av en händelse på det demensboende i Göteborg där hon arbetade våren 2018.
En tidigare enhetschef på boendet hade då fått kännedom om att kvinnan delat en film i en grupp på Snapchat som skapats i syfte att förenkla arbetet med avseende på bland annat schemaläggning. Chefen hade tidigare varit tydlig med att de anställda inte fick fotografera eller dela bilder från boendet – efter en tidigare incident då en anställd lagt upp en stillbild. Kvinnan hade trots det delat en videofilm på en dement kvinna på boendet och chefen uppfattade det som att personalen gjorde sig rolig över hennes förvirring.
I filmen sitter den boende tillsammans med kvinnan och två andra anställda i en soffa. Den boende blir i filmen tillfrågad om sina föräldrar.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Åtalades
Den åtalade kvinnan åtalades senare för kränkande fotografering. Hon förklarade i tingsrätten att den boende hade frågat henne var ”de andra tjejerna var” – och att hon uppfattat detta som en fråga om hennes kollegor. Hon har då frågat den boende om hon vill skicka en hälsning till dem – och när den boende sagt ja har hon hämtat sin mobiltelefon och börjat spela in. Vid det laget hade den boende börjat prata om sina föräldrar och kvinnan fortsatte då att ställa frågor kring föräldrarna eftersom hon uppfattade det som att detta gjorde den boende lugn.
Den boendes son vittnade i tingsrätten och förklarade att hans mamma blivit ”väldigt orolig” i samband med flytten till boendet. ”Sjukdomen har gjort att hans mamma på många sätt är som ett litet barn och vid oro vill hon hem till sitt föräldrahem”, berättade mannen. Alla som känner henne vet samtidigt att man inte ska prata om hennes föräldrar, eftersom detta ger henne ”känslor av stress, ångest och oro”.
Hävdade samtycke
Försvaret argumenterade i tingsrätten för att den boende hade samtyckt till filminspelningen. Tingsrätten konstaterade dock att det ”redan av filmens första sekund” framgick att den boende var ”starkt påverkad av sin demens”. Det måste därför ha varit uppenbart för kvinnan att den boende inte hade någon insikt om under vilka förhållanden inspelningen skedde och att det därför hade handlat om en olovlig inspelning.
Även om mobilen inte hade hållits dold hade det också handlat om en inspelning som gjorts i hemlighet, menade tingsrätten. Den som spelats in har en långt framskriden demens. Inspelningen är också gjord från sidan utan att den boende tittar in i kameran – och hon tillhör inte en generation som filmar eller fotar med sin mobiltelefon.
”Mycket ovärdigt”
Tingsrätten beskrev det samtidigt som ”märkligt” att kvinnan – om hon velat spela in en hälsning till sina kollegor – valt att på filmen bara ställa frågor om den boendes sedan länge döda föräldrar istället för att uppmana till en hälsning. Trots att kvinnan vetat om att det inte funnits någon hälsning i filmen har hon efter inspelningen också valt att dela den i Snapchat-gruppen, där de anställda på ett ”mycket ovärdigt och klandervärt” sätt delat och kommenterat bilder och filmer av äldre dementa personer som tagits i deras personliga sfär.
Gärningen kunde sammantaget inte anses försvarlig och förutsättningarna för ansvar för kränkande fotografering var därmed uppfyllda. Kvinnan hade visserligen blivit avskedad på grund av gärningen men hade fått ett nytt jobb som enligt henne själv var bättre än det gamla. Avskedandet skulle därför inte beaktas vid straffmätningen och kvinnan dömdes till 60 dagsböter på totalt 3 000 kronor. Hon ålades samtidigt att betala 5 000 kronor i skadestånd till målsäganden.
Kvinnan överklagade och yrkade i första hand på friande dom och i andra hand på att påföljden skulle lindras. Åklagaren krävde samtidigt en skärpt påföljd.
Hovrätten för Västra Sverige fastställer dock nu i allt väsentligt domen mot kvinnan.
Försvårande moment
Domstolen betonar särskilt de försvårande momenten att gärningen begåtts mot en dement person som haft svårt att värja sig av en person som haft till uppgift att vårda henne. Filmsekvensen har samtidigt varit mycket kort.
Det men som kvinnan orsakats i och med att hon avskedats har samtidigt inte varit tillräckligt för att beaktas vid straffmätningen, även om kvinnan numera bara har en 80-procentig anställning. (Blendow Lexnova)
