Mannen låg i en vårdnadstvist med sin före detta fru om deras 12-åriga dotter.
I samband med att dottern skulle avlämnas efter att ha varit hos sin pappa körde mannen på sin detta fru med sin bil. När hon låg på marken backade han bilen och körde över henne igen. Rätten konstaterar, mot bakgrund av vittnesuppgifter från bland annat dottern och kvinnans särbo, att det är styrkt att mannen sedan försökt köra fram och tillbaka över den då medvetslösa kvinnan, men att bilen slirat på en gräsmatta och att det därför inte gått.
Kvinnan låg sedan fastklämd under bilen i cirka 15 minuter. Kvinnan ådrog sig genom överkörningen omfattande kroppsskador som enligt ett rättsmedicinskt utlåtande inte varit livshotande.
Mannen vitsordade själv gärningen och uttalade att det inte gjort honom något om han dödat kvinnan, som han upplevt som ”sin plågoande” samt att han efter att ha gripits av polis ”fått den tråkiga upplysningen att kvinnan överlevt”. Mannen ansåg dock att han endast gjort sig skyldig till grov misshandel.
Tingsrätten konstaterar att redan det förhållandet att mannen, efter att ha kört på kvinnan så hon ramlat omkull, backat bilen och även en andra gång kört på henne inte gärna kan tolkas på annat sätt än att mannen haft direkt uppsåt att döda kvinnan. Genom att försöka att köra fram och tillbaka med bilen har mannen vidare gjort vad han kunnat för att kvinnan i sin mycket utsatta situation skulle mista livet.
Mannen gjorde även allt för att försvåra ett undsättande av kvinnan genom att sitta kvar i bilen då andra människor försökte få bort den från den fastklämda kvinnan. Tingsrätten konstaterar vidare att kvinnan sannolikt undgick dödliga skador endast av tillfälliga omständigheter. Rätten finner mot denna bakgrund åtalet för försök till mord styrkt.
Rätten konstaterar att gärningen utförts på ett synnerligen hänsynslöst sätt, att våldet varit upprepat och omfattande samt direkt syftat till att ta livet av kvinnan. Mordförsöket var vidare långt framskridet och utfördes inför de före detta makarnas gemensamma barn.
Tingsrätten konstaterar att huvudprincipen är att straff för försöksbrott ska sättas lägre än för fullbordat brott, men finner mot bakgrund av gärningens synnerligen allvarliga karaktär inte anledning att underskrida det lägsta straffet för fullbordat brott och dömer därför mannen till fängelse i tio år.
Mannen åläggs även att utge skadestånd till sin före detta fru med närmare 160 000 kronor, varav 125 000 kronor för kränkning, samt till sin dotter med 35 000 kronor.
